Jaha, då var det dags igen... Inte för Hugo denna gång, han sov 3 (!!!!) timmar på förmiddagen och jag borde alltså haft all tid i världen till att plugga och sova men hann inte mer än öppna boken lägga mig ner innan dagis ringde och meddelade att Moa hade 38,5 i feber. Jehoooooo! Tack snälla underbara farfar som skjutsade hem Moa hit så jag i alla fall slapp väcka Hugo. Hugo som alltså var på bättringsvägen har nu bytts till en väldigt pluttig nuttig Moa som enligt henne själv är döende... (Så farligt är det inte, men hon som inte brukar vara sjuk är väldigt ynklig...).

Visst är livet fullt av härligheter!? Men vaddå, det hade ju kunnat vara 17 resor värre så det här tar man nog sig igenom utan sömn. Lätt som en plätt. Eller inte... Kan jag ana en viss ironi i det hela...

Men det finns ljus på himlen, min Mr Right kommer hem tidigare idag, fan va naice!!! Kanske ska jag tigga en timme för mig själv så får han dra lasset en stund...

Ha en bra dag så länge!



Räddare i nöden... och just nu min bästa vän!