Imorgon är vi hemma sent, då laddar vi om för otaliga sjukhusbesök med diverse undersökningar. Fredag blir en mastodont dag på ALB, från tidig morgon till sen eftermiddag. Ge mig kraft att ta mig igenom den dagen. Uroterapeut, onkologbesök, sjukgymnastbedömning, neurologmottagning, neuropediatriska mm... Någon gång mitt på dagen får vi svar på magnetröntgen som utfördes för en vecka sedan. Tills dess vilar bilderna i datorn, utan vår vetskap om vad de visar. Denna väntan är som en transportsträcka, något säger mig att de är oförändrade denna gång. Jag hoppas på det. Då skulle sommaren innebära lite lugn och ro från sjukhus och framför allt att vi kan andas ut i tre månader. Men, varför mår han som han gör? Från pigg till tvärslut och helt däckad. Känns inget bra att ingen vet och kan förklara. Men som sagt, på fredag vet vi mer hur tanken är. Förhoppningsvis.

Snart kan vi ta bort plåster och se hur det ser ut! Tänk vilken förmåga kroppen har att läka. Frågan är hur många gånger den kan läka?! Skulle allt gå som planerat har vår lilla gosse ca 18 operationer kvar... Av stagen. Och förutsatt att de inte lossnar och att tumören håller sig 'i schack'.