Frånvaron har många orsaker, främst att tiden tillbringats med annat. Familj, logistik, jobb och allt annat som man gör. Ingen ursäkt men prioriteringen har fokuserats på annat. 

Själv har jag återupptagit träningen sakta men säkert. En trasig axel, en labrumsskada där det läckt ut ledvätska som lagt sig som en kapsel satte stopp för SM, nm, och EM. Tråkigt efte en försäsong där styrkan och  kraften fanns samtidigt som kropp och fart svarade på träningen. Tyvärr blev servett abrupt avbrott men tänker att jag kommer komma tillbaka ännu starkare efter en välbehövlig vila. Axeln gör fortfarande ont, men efter en punktering av kapsel är den i alla fall mer samarbetsvillig än tidigare. Väntar på besked vad som ska göras nu efter senaste magnetröntgen.

I övrigt skulle jag vilja säga att Hugo mår bra. Det kan jag inte. Efter en sommar där han själv har kunnat fördela sin tid efter vad han orkar tyckte vi att han var pigg. Som vi nästan alltid tycker. Men det är under lov och semestrar svårt att veta hur han egentligen mår eftersom allt i sakta mak rullar på. När skolan startar och vardagen blir mer hektiskt kommer oxå trötthet. 

Kanske naturligt att han ändå varit så pass bra eftersom kroppen under en längre tid inte utsatts för nya ingrepp i form av operation. De beslutade att inte föra fler ingrep för förlängning av stagen. Det har inte givit resultat och stagen har inte förlängts utan bara krökts då tumör och skelett tar emot. Det innebär en för stor risk att göra ingrepp som inte ger något varför de avvaktar och följer upp med kontroller. Samtidigt som det är skönt att skona hans lilla kropp från operationer och få tid till återhämtning gör det mig fruktansvärt rädd för hur hans rygg och  kropp mår. Han kommer behöva göra en stor operation. När, var och hur är det ingen som vet idag. Han växer heller inte i området där stagen sitter, dvs i stort sett i hela ryggen. Men som sagt, han följs av läkare och vi måste någonstans lite på läkarvården. De skulle inte ta några beslut utan att tänka på hans bästa. 

Tumören hålls även den under uppsikt liksom övriga besvär. 

När vi tänker tillbaka på sommaren så har den präglats av infektioner. Upprepade gång på gång. Det börjar med feber, trötthet, muskelvärk, huvudvärk, en kropp som inte bär och virusliknande symptom. Förloppet är som en virusinfektion. Bara att det återkommer hela tiden. De senaste gångerna har det blivit värre och värre. Han mår däremellan bra i en vecka tio dagar, innan det sätter igång igen. Senaste gångerna har det eskalerat till att han får superont i halsen, kaskadkräkningar så fort han ställer sig upp till följd av kraftig huvudvärk i bakhuvudet. Kroppen när honom inte och han är blev och saknar aptit. Inom loppet av åtta veckor är det nu fjärde gången. Ännu en ny sort antibiotika som för visso gör honom bättre för stunden. För att sedan bli dålig igen. 

Med hans grundsjukdom, hjärntumör i centrala nervsystemet, tillika cancer, gör det att oron etsat sig fast. Läkaren på akuten bad oss nu ta kontakt med hans ansvariga läkare då han ideligen insjuknat igen. Såklart måste hans immunförsvar utreds liksom att hans kropp är i dåligt skick. På vilket sätt de väljer att göra vet jag inte idag. Jag överlåter det till dem. Hoppas på att cancern inte spridit sig, att det bara är infektioner utan samband med cancern. Att de hittar ett sätt som gör att han får må bra. Att han inte blir sjuk så fort han gör minsta ansträngning. Att kroppen får bli stark och att han får vara barn utan fler bekymmer än vad det redan är. Att det vi planerar bli av, och inte slutar med sjukhusbesök.

Men än så länge så lever vi livet så gott det går, med jobb och aktiviteter, allt noga planerat för att det ska fungera så bra som möjligt. Att se glädjen hos sina barn när de får göra det de tycker om är oslagbar. Jag kommer alltid prioritera det framför mina egna behov. Mina behov skapat jag utrymme för när tillfälle ges. Dygnet har 24 timmar, oavsett vad man vill. De 24 timmarna ska fyllas med det som ger mening, just nu är meningen för mig att få se och dela glädje med mina barn. Det kommer det alltid vara. Under en begränsad tid vill de att vi är med, och då tänker jag vara det. Oavsett vad det är kommer jag finnas där!

Alltid vid er sida ❤️