Palma de Mallorca

Jag älskar Palma! Strand, stad, hamn, promenad och sol! Kan det falla bättre i smaken tro!?

En liten tur, en mini, hooooooney mooooon! 
















Just ja! Vi hälsade ju på ett annat brudpar och överraskade dem med en liten hälsning:

Grattis bästa ni! Och gud vad fina ni var❤️

Dassig

Vill inte bli sjuk. Inte mer. Men halsontet satt som en smäck i söndags morse. Och det har inte försvunnit. Skit. Jag vill ut och kuta. Cykla. Simma. Rensa huvudet. Och köra i mina nya pjuck!

Och sedan vill jag rensa huvudet. Träningen har hållt mig flytande sedan april. Att inte få gå till jobbet och vilket inte är självvalt, utan att tillbringa dagarna hemma eller på sjukhus tär på en. Min fristad har varit att i alla fall få komma ut och träna en stund. Det ger energi utan att suga ur mig något. Att rensa, vara ett med vattnet eller ute i spåret är så befriande.

Tanken var att på söndag köra en triathlontävling på Tjörn. Men hallå, bara att inse, det går inte, det är farligt för kroppen om jag idag har ont i halsen, kroppen och lite feber. Jag behöver min kropp, liksom ganska beroende av att ha en... Fasen. Suger skit. Vill, men vågar jag? Ärligt, sämre idag än igår. 

På Mallis blev det i alla fall lite morgonrundor på strandpromenaden i Palma. Underbart. 




Och en fantastisk utsikt från hotellrummet! Där var livet för en sekund ganska enkelt. 

Godmorgon

Efter en tidig morgon (eller sen natt...) njuter jag av en underbar morgonstund med Solsidans Alex precis bakom... Hela filmteamet har invaderat flyget. Utsikten är det inget fel på:



Trött då...

Efter en förmiddag på förskolan gick han direkt till soffan. Hittade honom så här:


Min lilla skrutt. Lite mellis i magen och nu ligger han där igen!

Tankar från min kammare

Ja, ibland är tankarna många. Hit och dit. Allt känns dubbelt.

Hugo är stundtals mycket pigg! Han kör verkligen på, sitt race när vi är någonstans. För att så fort vi sätter oss i bilen totaldäcka. Likaså hemma, så fort vi kommer hem går han in och vilar en eller två timmar. Väljer själv, och drar sig undan utan att säga något. Sätter sig i soffan, eller lägger sig i sängen. Det sker även under leken med andra kompisar, utan förvarning och utan att säga något går han och vilar. För att sedan åter igen leka. 

Att han frågar var han är, eller vem som är här, är konstigt. Att han säger att huset flyger och välter, att det känns så hela tiden, är något jag skulle vilja känna, för att förstå vad han menar. Att han talar om för oss att han håller på att svimma och lägger sig på soffan, är det sant? Har han hört någon annan säga så? Vet han vad svimma är? Att han ibland säger att det känns som om han ska kräkas och att han har ont i huvudet, vad står det för?

Mina frågor är många.

Hur mycket kommer han orka gå på förskolan? Att pressa sig där och inte orka göra något hemma utan bara ligga inne medan kompisarna är ute, är det drägligt för honom? Vad är lagom? Jag vill arbeta, så mycket det går, Hugo ska vara på dagis så mycket han orkar, men vart går gränsen för vad han orkar för att må bra?! Vill de ha mig på jobbet och vilka uppgifter kan jag utföra de timmar jag är där? Om drygt en månad är det ny operation, vilket innebär en månad hemma, minst, igen. 

Livet är märkligt. För ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle stå med dessa tankar jag har idag. Ett virrvarr. Ena sekunden total lycka, andra totalt kaos. 

Vi lever för varje dag, för varje sekund, med en glad och pigg Hugo. Men det är faktiskt inte allt som går att leva oplanerat i. Oordning har en tendens att innebära lite kaos. 

Nästa undersökningsperiod närmar sig. Vilket innebär rädsla, oro och uteblivna timmar och dagar på jobbet.

Ja, ni hör, inget för en arbetsvillig och ordningssam person som vill ha koll och kontroll på det som sker...

Men; imorgon ska Hugo till förskolan. Om han är glad?! JA!!! Jätteglad. Och Moa börjar trean. Stor dag, äldst på lågstadiet. Ny väska, nya kläder och nya stövlar, vad mer behövs?




En underbart fantastisk dag

Tack alla som var med och bidrog till stt vår dag blev precis så underbar som vi hoppats på. Det kunde inte ha motsvarat våra förväntningar på ett bättre sätt!

Tack till bästa tärnan och bästa bestman forever! 

Tack till fantastiska Bullaugust som gjorde detta möjligt och till er gästvänlighet.




Tack till bästa frisören som fixade frisyren!

Tack till alla underbara gäster som förgyllde vår dag och till alla som på ett eller annat sätt hjälpte till! Ni gjorde vår dag perfekt!






Tack för underbart vackra blommor!




En fantastisk dag som jag inte har en enda egen bild från... Tack för bilderna jag hittat hittills❤️.

Tre dagar kvar

Snart, om tre dagar står jag där. Som brud med den jag vill ha! Wow! Coolt.
Massor av fix och trix för att det ska bli som vi vill.
Efter en och en halv vecka fann jag det jag sökte

Hurra!

Bra träningsrunda

Idag, eller ikväll, var det av för träning.
10 km cykling
3 km löpning 
2,8 km simning
10 km cykling
3 km löpning

Så kul!
Men; jag behöver sprintpass nu. Egentligen är det dags för intervaller imorgon, men hinner inte. Får ta det på torsdag. 

SM kommer närmare, och jag vill vara i form då! Jag är taggad för att kriga lite! Intressant att den tjej som kom 3:a på masters - VM i canada under förra veckan på 800 frisim simmade sämre än vad jag hade på 800 i mitt 1500 m lopp på SM... Sånt där ger lite pepp. Nu menar jag inte att jag hade kommit trea, men chansen finns och jag vill verkligen ge det en chans. Taggad då då!

Min älskade unge!

Ok, jag har två. Två små liv som jag älskar mest av allt. Ja, ok, tre då...😉

Hur som helst, idag var Hugos lycka total! Att äntligen få komma iväg till förskolan var stort! Han var redo långt innan mig imorse! Jag insåg att han saknat förskolan enormt mycket. Fyra månader utan dagis är länge för en fyraåring. Jag tycker det är länge. Jag såg glädjen i honom, och insåg hur mycket han saknat det vardagliga och det 'normala' livet... Älskade plutt. Två timmar räckte bra för honom, han var trött och totaldäckade hemma. Han tyckte det vad bra om han fick vila imorgon och gå en annan dag... 

Kvällen avslutades med en liten febertopp efter middagen som bestod av köttfärssås och spagetti!



Träningsbabbel

Känner mig stark. Trots att jag kört på ganska intensivt och hårt under sommaren. Uppbyggnad. Och jag vet aldrig vad som händer så det är svårt att planera träningen som tidigare. 

Igår kväll blev det ett bra triathlonpass! Så enormt roligt. 2 varv med: 1600 meter simning, 6 km cykling och 3 km löpning. Kroppen var pigg och glad. Riktigt så jag längtar till nästa tripass! 

I lördags blev det 4000 meter simning och helgen började på fredagskvällen med nästan 13 km löpning vilket hade en snittfart på 4.50-4.55 per km. Ok för att utföra i den värme som var och mest med syftet stt ta det lite lugnt då torsdagen bjöd på 6 km lite hårdare ca 4.30 per km. Styrketräningen rullar på, börjat köra lite crossfit inspirerade pass på egen hand. Kul med utomhusträning och variation! 

SM närmar sig och vips dök det upp en triathlontävling med... Så tränkngem är liksom ganska välbehövlig!

Frukostbrickan

Min älskade lilla mamma firade sin dag i lördags. Väckte barnen, fixade frukost och åkte dit och överraskade innan jag begav mig till tandläkaren och Mr Right togs med på svensexa.

Ett simpass, poolhäng och middag hos fina vänner och en myskväll med Moa gjorde lördagen riktigt bra!

Igår var vi hemma. Min andra hälft, som snart blir min även på pappret, var inte mycket att prata med igår... Tack fina vänner för att ni kom och pratade med mig ett tag! Vad glad jag är att jag/vi har er! Myskramar med två stora tjejer, M&M avslutade kvällen. Tänk att de fortfarande vill kramas fast de börjar bli stora. Skillnad nu; lite godnatt kramar efter tandborstning innan de går in i Moas rum, ligger och pratar ett tag och somnar... Och sover fortfarande. Då; var vakna skitlänge, sprang upp och ned, kunde inte sova och vaknade typ fem på morgonen. Pluttskruttar! 

Måndag...

Idag är en sådan där dag som många, väldigt många, i vårt av långa land börjar arbeta. Inte jag. På ett sätt är jag lite avundsjuk, på ett sätt är det så klart ganska skönt att inte behöva stiga upp i ottan och ge sig iväg. Men jisses vad jag saknar jobb och vardagsrutiner. Att få ha en normal vecka med jobb måndag-fredag, helgkänsla och inga sjukhusbesök. Imorgon ska Hugo i alla fall till förskolan, bara en liten stund gör att hälsa på och typ vänja sig lite inför den 1:a september då tanken är att han ska kunna gå i den omfattning han orkar. Och jag ska få jobba!!! Hur som helst, nu kör Hugo sitt race i en-två timmar, blir trött och går själv iväg utan att säga något till sängen eller soffan. Sätter på tv:m och ligger där i ca en-två timmar. Och vet ni, oavsett väder och vind så har han fått göra det! Han verkar behöva det. Han kör, kämpar och däckar oftast hemma. Så det kommer nog gå bra med dagis! 

Och gissa om han längtar?! Han saknar dina kompisar något enormt! Han har ändå varit borta ett bra tag. Nu får han, förhoppningsvis, gå på förskolan till och med mitten av oktober. Två månader kvar alltså till nästa operation av stagen. Och det som kan stoppa honom där emellan är väl bara tumören och dess påverkan på honom. Kallelser börjar droppa in inför nästa indersökningsperiod. Ingen tid för Mr än, men den har sagts ska ske i augusti.  Så en intensiv period tar snart vid med läkarbesök upp över öronen igen.

Och det är så dubbelt allt. Givetvis vill vi göra undersökningarna, men det skapar också oro. 

Jaja, än är det ett litet tag kvar. Och vi njuter av varenda sekund av vår lilla buse!










En dag med blandning

Imorse vaknade vi av dunder och brak. Oh, jisses vad det blixtrade och för att inte tala om dundrande... Det riktigt väste ur kontakterna inne i huset. Vi låg i sängen och pratade och barnen var livrädda mellan varven. Jag hann upp och slita ut kontakterna, trots det är vi utan telefon och boxer... Ganska skönt😉. 

Regnet öste mer så medan barnen tittade på sommarlovsmorgon blev det ett bra träningspass för mig. Styrka för armar, mage och rygg. Och lite crosstrainer. 

Efter det begav vi oss till stan för diverse ärenden, och så klart storhandling. Den lotten har en tendens att falla på just mig... Men Gud så skönt det är när det är gjort!

Mamma och pappa kom på fika och bjöds av Moas egengjorda underbara kladdkaka. Hon gillar att baka, och gott blir det! Övning i både matematik, svenska och i ansvarstagande! 

Sedan taccos och efter det ett löppass som gick bra! Tänkte bara lunka lite och det kändes mycket lätt. Hann 6 km på 27 minuter, helt ok. 

Efter det kom dagens höjdpunkt; familjen bad lekte och badade som tokar i poolen!

Galet kul! Vad tror ni om en svikt och rutschkana med?!

En bra dag helt enkelt som nu ska avrundas med sänggående...



Hejdå mjölkpaket

Tänk att det tagit flera år att investera i ett par hantlar. Mjölkpaketen har fungerat utmärkt, blandat med petflaskor med vatten/sand i... Vad gör man liksom inte för att få till lite smidig hemmaträning?! Nu så, lätta hantlar för lite simstyrka. Kötta kan jag göra på gymmet. 

Gillar att varva styrketräning med min egna kroppsvikt efter ett kardiopass med tuffare pass och tyngre vikter på gymmet.

Snart SM... Eller i alla fall i november om allt blir som planerat (som det iof aldrig blir nu för tiden). Det kräver upplägg och planering. Tror grundträningen är otroligt bra just nu. Lite snabbhet och att komma ur bekvämlighetszonen är det jag bör jobba på. Taggad som 17. 

Först är det dock en massa kul som ska göras. Bröllop, bröllopsresa, familjeresa, jobbresa, och JOBB hoppas jag på. Så ser hösten ut. Varvat med oro och ångest😣.



Morgondopp

Morgonen startades med frukost på altanen tätt följt av ett asjobbigt intervallpass. Varmt och svettigt och benen var ganska trötta efter många långa pass av triathlon, cykling och simning. Inte ofta jag får ihop 2-timmars pass, men senaste dagarna har det blivit så. Därför kändes det extra motiverande att ge sig på ett intervallpass idag. Hade dock glömt hur jobbigt det är och vilken spykänsla man kan få... Totalt nästan nio km varav tre totalt i hög fart... Lite värme och svett på det😝.

Gissa om det därför var extra underbart att få hoppa i pollen med mina små?! Det går till och med att simma bågar armtag frisim... Om man inte skjuter ifrån. Det är liksom bara att välja; undervattenssim i form av streamline eller vid ytan och arm/bentag... Men vi har en pool, och min dröm är uppfylld!!! Vilket jobb alla lagt ned! Love it! Lite altan om pensionären bara kan komma och spika lite nu😝!




Oro

Hur känns det egentligen i mitt lilla hjärtas huvud när han på kvällen ligger och vrider och vänder sug av smärta? Händerna över huvudet och gråt över att det gör ont? Tänk om jag kunde ta den smärtan istället... Det enda jag kan göra är att ge smärtlindring i form av medicin och finnas där. Torka tårar, vagga och trösta. Mitt lilla ❤️. Som det var igår var det längesedan det var. Det skapar oro. Måste man säga sådant till läkaren idag? Kan jag ens undanhålla det? Vill säga men ändå inte. Vad är nästa steg om vi säger det?! Innebär det medicinering bums? Vad gör vi med Hugo om vi inte säger något...

Ärlighet varar längst.



Snart...



Nu händer det grejor. Och idag är poolen dessutom fylld med vatten. Altandäck ska byggas, uterum, blommor stora som palmer, dusch, solstolar osv, sedan är det liksom klart 😉

Ett dygn i tält


 
Ha ha! Familjen begav sig med underbara vänner till Eskilstuna för en natt i tält och zoo och bad. En upplevelse men oj så mysigt och uppskattat av barn (och vuxna). Trött blev man visst oxå;



 

Ögat vill ha mer än vad magen tål...

Varje morgon likadant. Önskan om yoghurt, gröt, frukt, grönsaker, smörgås, pålägg osv slutar alltid med ett musbett i kanten av mackan... Sedan går det inte i mer.

Illamåendet sätter stopp. 

Imorgon blir det en dag på sjukhus igen. Och vi har fått klart för oss att ICD-koden är C720, malign hjärntumör av fibrillär astrocytom grad 2. Ärligt, värre än vad vi först trodde.

Vi lever för dagen och stunden. Orkar inte ta in mer, för varje besök blir bara lite mer påfrestande. Det blir som det blir men vi kämpar och intalar oss själva att allt blir bra. Ser glädjen i Hugo och dras med! Bästa sättet. Blandat med läkarbesök där fakta är fakta. Älskade unge vad du sprider glädje runt omkring dig. Ögon fulla av bus. Underbara tankar som man dör av skratt av! Njuter för varje obehindrat steg han tar. Våndas varje gång han säger att han har ont eller att huset flyger och snurrar. Allt i en salig mix. Mitt i allt detta finns en underbar flicka, vackra fina underbara Moa som brottas med alla tankar på ditt sätt. Att möta en del av hennes sätt att reagera är svårt. Hon ser, hon förstår och hon hör på en åtta-årings vis. Och det måste hon få göra. Men det är inte lätt att möta och hantera. 

Därför plockar vi fram all glädje av varje dag vi kan. Bästa hittills var en sen kväll med macka och mjölk vid köksbordet. Simpelt, enkelt, bara familjen, men nästa på länge!

Så som ni hör och som ni läser; vi håller oss ovanför ytan. Och jag tycker att vi ändå haft en bra sommar, mitt i allt kaos. Att planera är inte längre vår modell. Det blir som det blir! Ta vara på dagen! Lev ❤️!

RSS 2.0