Förvirrande och osammanhängande inlägg...

En riktig regntung dag har passerat. Fast jag tycker allt att det är lite mysigt!

Startade dagen med en löptur i riktigt spöregn. Bekommer mig inte så mycket att springa i regn. Tycker mest att det kan vara precis lika skönt och underbart som en solig sommarmorgon. Nog kändes det som höst i alla fall. Kutade på och avslutade med 30 minuter arm- och magstyrka. 

Innan hade vi avnjutit en mysig frukost med tända ljus. Ljusen fortsatte lysa i stort sett hela dagen. Under tiden hann vi kika på lite möbler som kan tänkas passa i uterummet, nu är det lite kalt där

Blir nog bra när det är klart!

Hugo ville baka. Så klart. Rulltårta skulle det bli. Han som annars brukar vara så delaktig och i stort sett baka helt själv, drog fram stolen och gick sedan och la sig igen. Orkade inte slicka vispar eller smaka på smeten... Rulltårtan blev iaf klar, men ingen ville äta... Bakade lite till, perfekt till kollegorna imorgon!

Handlade.

Lagade mat.

Allt medan min parvel låg i sängen.

Familjen samlad och god middag serverades. 

Mumma! Tror Hugo fick i sig typ... Två pommes... Och en rulltårtsskiva. 

Sedan fick vi för oss att bada. Mitt i regnet. Riktigt mysigt. Vilket sedan avslutades med bastu och saga.

Trots dagarna som passerat senaste tiden med besök på ALB, akuten hemma vid och hemma omvartannat fick vi ihop en dag hemma idag. 

Fredagen var kaosartad. Besök på ALB, ögonkontroll (som visade lika som sist med enbart en förändring att han ser bättre med ett öga i taget än med båda samtidigt). På väg hem får han återigen (hände både onsdag och torsdag) ont i nacke/huvud och kräks från ingenstans. Resulterade i telefonsamtal till onkologavdelningen som rådde oss att bums åka till akuten. Väl där anser de att vi kan åka hem då det är mycket folk och skulle ta lång tid. Ja ha men nu har hans läkare sagt att vi måste kolla upp honom. Nä, ingen ide säger de, kanske imorgon om han inte är bättre. Han hade 40.3 i feber då vi stod där. Blev nog lite ställd men vi packade in oss i bilen och gav oss av hemåt. Då slår det mig;
'Men vad gjorde jag?! Åkte jag hem?! Vågar jag det?! De på ALB sa att vi måste kolla upp det'... Väl hemma ringer vi ALB som blir skogstokiga på akuten och typ på mig som åkte hem utan att protestera... Säger de att han ska kollas upp måste det göras. Japp. Läkaren från ALB ringer akuten och vi packar in oss i bilen igen... Gah. Så tröttsamt.

Avlöste varandra. Och blir sedan hemskickade mitt i natten. Ingen vet ännu varför han har ont och kräks. Febern kanske beror på virus... Idag ringde onkologen igen. För att kolla hur han mådde. Och fortfarande är det ju så klart inte så bra att han har ont och rätt som det är kräks. MR ska göras då febern är borta. Mest troligt är att det blir för tufft för honom på förskolan och att han typ blir så slut av den tid han är där vilket resulterar i trötthet och smärta, men att febern är antingen vanlig virusfeber eller kroppens sätt att säga stopp. Det ska utredas vidare.

Igår var han piggare än vad han varit idag. Så deras teori verkar stämma med tanke på att han går var och firade finaste kusinen som blivit tonåring!!!
Ja ja, jag vet varken ut eller in. 

För att rensa tankarna och få dem sorterade i 'rätt fack' fungerar träningen som en räddare! Igår blev det trappintervaller med påföljande simning. Shit vilket bra pass det var! Och trapporna var någon form av nära-döden-upplevelse

Jag och Moa tillbringade eftermiddagen och kvällen i Tumba, med seriesim. Kul, och vilka duktiga simmare klubben har! Plus i kanten till Moa som persade på 25 fj och tog segern trots att hon är ett år yngre än de hon simmar mot. Vi fick se många personliga rekord och fina simningar!!! 

Mopsträning...

Hemma!

Första dygnet hemma bestod av tvätt, tvätt, tvätt och MÅLNING av ribbor. Japp snabbt tillbaka till verkligheten.  Vi hann oxå med en supertrevlig middag med bubbel och grillning 

Liksom simtävling, 1000 m öppet vatten för mig och 300 m öppet vatten för Moa.



För egen del handlade loppet om att överleva efter en dryg vecka utan träning. Med 16.5 grader i vattnet var det långt till de temperaturer som uppmättes på Mallis. Teknik fanns inte alls, men huvudet sa simma och jag simmade i mål som första dam. Sista utetävlingen för säsongen. Nu väntar träning i hög dos med målet i SM. Och som grund i träningen till EM. Sedan ska jag faktiskt lägga ned tid på öppet vatten säsongen. Det är så kul och vore kul att se hur långt man kan ta sig.

Har hört att antalet simmade meter per pass på hög intensitet bör vara... Massor. Den tiden finna inte för mig, men jag ska göra det bästa av de timmarna till träning jag har!

Let's go!

Sedan i måndags har jag även invigt min nya arbetsplats. Spännande. Redan nu har jag startat upp med utredningar. Känns gripbart och utvecklande. Skulle bara vilja vara där lite mer...

Nu kör vi VAB igen

Japp, verkligheten och ordningen är återställd. Efter några roliga och framförallt välbehövliga veckor på jobbet är jag nuvåterigen hemma med Hugo. Jag bara älskar denna lilla varelse, även om jag saknar jobbet enormt, redan. Den sista augusti är det dags även för mig att återigen försöka få till en normal vardag. Samma arbetsplats, men en annan inriktning. Ska bli så kul! Enda orosmolnet är hur mycket Hugo orkar vara på förskolan eftersom han blir så himla trött efter inte alltför lång tid. Allt vi gör får han verkligen betala för. Både genom smärta och genom trötthet. Men som han säger så är det värt varenda minut av roligheter för att sedan behöva må dåligt. Här hemma är ju en sak; han leker en stund, eller badar en stund, för att sedan bara ligga. Är vi på språng ena dagen ligger han verkligen hela dagen efter. 

Igår körde vi race i Täby 

Nys kläder till skol- och förskolestart. Hugos ben har vuxit bra mycket i sommar, alla byxor satt på halvavaj. Dock har han krympt tre cm sedan operationen i maj. Antar att ryggen återigen börjar säcka ihop. 


En dag tillbringades på gröna Lund. Lillkotten vann allt, till sin systers bedrövelse. En rolig dag med mycket åka blev det!


Massor av nyplockade blåbär av kusin! Perfekt i allt, typ. 
 

Liksom en massa kantareller, sjukt gott. Och stort tack!


Solen har tittat fram lite då och då. Vilket jag så klart utnyttjade med morgonlöpming, pool och frukost bredvid! Hur härligt är inte det?! Jag älskar att springa. Då befinner jag mig i min egen bubbla, i naturen, oavsett väder. Så klart föredrar jag sol, men även regn är bra njutningsfullt ibland!

Det har även blivit en del simning, inomhus, och mer som rehabträning sedan magen och gallan. 


Ensam kvar i en hel bassäng tackar man inte nej till. Magen känns nu bra. Vågar inte ta i och inte heller bli alltför andfådd, men så länge farten är under kontroll känns det bra. Så skönt. Hade räknat med bra lång tid innan jag kunde köra igång igen. Men som läkaren sa så har jag väl min 'starka' kropp att tacka kort rehab tid för. Jag känner mig stark och inte det minsta trött eller sliten i kroppen. 

Tävlingssäsongen är inte slut än. Får se hur det blir, men jag är mer än taggad!

Bit ihop, kämpa, svälj; rustad för att gå vidare

Snart är tre veckor av otaliga kallelser, undersökningar, resor, läkarsamtal, provtagningar, kontroller osv till ända.

Tre veckor som rent psykiskt varit de värsta i mitt liv. 22 kallelser. Som bokas om, bokas av, bokas på eller för att inte ens existera då vi kommer fram. Trots remiss och kallelse i handen. Många gånger har tårarna trängt fram, för att sedan bytas till ilska, oro eller likgiltighet. Att försöka behålla lugnet och visa sig sansad inför sitt barn (och andra runt omkring) har varit svårt. Inte minst när detta även gör avtryck i min annars så välordnade kontrollproppade almanacka.  Att det kan bli dubbel- till och med trippelbokningar under en och samma timme på ett och samma sjukhus trodde jag inte. Men så är det. Lite svårt som mamma och lekman att veta var man ska infinna sig då. Att ringa och boka om är inte bara i sjukhusvärlden. Sämst mottagning, begränsade telefontider som är svåra att hinna med pga redan befintliga sjukhusbesök och en vilja att göra alla till lags är ingen bra kombination... 

Vi vet nu att det FINNS INGEN samordnare mellan dessa sjukhus. Det finns på neuro, och där mycket bra sådan. Men sedan har det varit stopp. I stort sett vid varje läkarbesök är det en ny läkare som vill veta historien om Hugo. En historia som nu börjar bli lång och krokig, med många grenar spretande hit och dit. Att som mamma och ansvarig för ett sjukt barn ha koll på ögon-, rygg-, narkos-, röntgen-, onkolog-, ortoped-, neurolog-, tand-, barn-läkare, uroterapeut, sjukgymnast, arbetsterapeut,  neurokirurg är inte smärtfritt. Varför inte ha ett vårdplaneringsmöte så alla hör vad de andra säger?! Nä, men kanske behändigt att jag som mamma ska ha koll och berätta vad alla olika säger... Tydligen kan man inte få till stånd ett sådant möte... Och Hugos situation är ju ganska ovanlig just med tanke på var tumören sitter och vad den ställt/er till med. 

Nu har vi snart tagit oss igenom detta. Jag ser ljuset och längtar tills på fredag då jag om än bara för en månad kan släppa detta... I alla fall alla besök. 

För att släppa går inte. Varje dag påminns vi av:
Smärta i huvud och nacke
Feber
Skillnad på Pupiller
Trötthet
Domningar i fötterna
Minskad känsel i framför allt fötterna men även andra ställen.

Men vi påminns oxå av den otroliga glädje han utstrålar. Att han är den han är och verkligen utnyttjar varje sekund av pigghet tills han stupar. Och då glöms liksom det dåliga bort för ett tag. För att sedan bli mer påtagligt.

Torsdag väntar den förhoppningsvis sista och kompletterande röntgenundersökningen. Vet inte vad de vill titta extra på, men till Huddinge för kompletterande bilder ska vi. Hoppas att stagen inte släppt... Ser lite konstigt ut om jag ska vara ärlig. Även om Hugo är glad av att kunna göra kullerbyttor är det typ det ända han inte får göra... Så vi hoppas att de bara fick en suddig bild (även om läkaren sa att det var bra bilder), fast säkert har de sett något som måste kontrolleras. Att det sedan bara blir ny magnetröntgen och tillhörande besök före och efter i april samt operation i början av maj (plus minus fyra veckor) hoppas jag står fast. Så kan vi ta nya tag i juli/augusti för nästa undersökningsperiod. Då kanske vi har glömt det som varit och hur det varit och på så sett orkar ta oss igenom det igen...

Jag inser att det kommer se ut så här för ganska lång tid framöver. Typ hela livet. Jag hoppas det stabiliserar sig och att de inte upptäcker fler saker som tumören ställer till med än vad de redan gjort. Då, kan man få ett fungerande schema i almanackan som mankan ha någon så när kontroll på.

Någon som vill byta?! Fast Hugo får ni inte, för han är vår!!!

Mitt i allt detta ska man vara den snälla, roliga, glada, spontana, ödmjuka mamman som gör allt för sina barn... Ekvationen går inte riktigt ihop, och ibland fasar jag för hur Moa ser på mig... Hugo är alltid med. Men inte Moa. Henne skickar vi iväg till skolan, till hennes trygga värld. Fast jag ser i den plågsamma blicken att hon bara vill följa med och vara med oss andra. Hon kommer hem och möter oss, det är då hennes oro släpper och hon kan andas ut genom att kanske inte alltid uppträda särskilt önskvärt. Jag vet att det är hennes sätt att reagera, men trots det är det så svårt att bemöta det. Vi begär att hon ska uppföra sig, men hon har ju inte gjort något fel! Är jag bara med Moa slutar jag ändå inte oroa mig för vad som händer med Hugo... Det finns ständigt där. Jämt. Jag räcker aldrig till, hur jag än vänder och vrider mig...

Men jag vet att jag gör allt för mina barn, för att det ska vara så bra som möjligt!

Kan ibland fundera på hur livet sett ut utan cancer i just vår familj. Säkerligen två heltidsarbetande föräldrar som med lugn och ro gör roliga saker med sina barn, utan tillstymmelse till tanke på att en tumör skulle kunna drabba oss. För det trodde jag aldrig. Vi, en helt vanlig tvåbarnsfamilj med hus, bil, kanin och jobb. Inget utstickande, utan vara helt normal som man förväntas vara typ. Men på en sekund den 18 mars 2014, förändrades vårt liv radikalt. Ich det kommer aldrig bli som förr. MEN; som jag sagt tidigare, så har det också gett oss så mycket mer i livet. Mer insikt, mer kärlek, mer förståelse, ja mer av massor av bra saker. Men oxå mer av alla dåliga saker.

Fuck jävla skitcancer. Du förstör så jävla mycket. Stick och brinn och försvinn för alltid!



En vecka går så fort

Imorgon börjar en ny fas, igen. Jag tillbaka på jobbet, Hugo på förskolan. Om än bara några timmar. Veckan har ägnats åt 'invänjning' på dagis, lite jobb, träning, matlagning, kamp med dotter om ALLT, sjukhusbesök, tandläkarbesök, röjning hemma och njutning av livet❤️.

Hugo älskar förskolan. Men är tyvärr mycket trött när vi kommer hem. 

Han tar filten, piffar kuddar, sätter på tv:n och ligger så här i flera timmar. Klagar på smärta och har humör som jag vet inte vad.


Köttbullslagning. Kockkläder på. Jättekul att de vill vara med, alltid. Tror inte jag kan befinna mug i köket utan stt de kommer trippandes!


Underbart skidväder så länge det fanns en gnutta snö kvar. Och äntligen ett par vantar som jag inte fryser i! Kombi heter märker, finns hos iaf Intersport. Gudomliga för frusna händer och verkar innan fingrarna blivit stela! Bästa köp!


Så klart, ingen vecka utan massor av simning! Många längder blir det. Bra flyt och ändrad teknik gör det riktigt kul! En bra tränardag med möte, praktik i vatten, bowling och god mat igår! Många roliga skratt blev det med ett härligt gäng!


Glassen 'alla' talar om. Egengjord bananglass. Bara skiva, frysa, mixa, frysa banan. Nja, enligt oss här hemma inte supergod. Med lite kanelsmak, nja. Men nyttigt och ett bra sätt att få barnen att tro att det är glass... Till mellis liksom!


Jag föredrar ju kaffe och bulle... Bästa stunden på hela dagen!


Nya naglar som jag blev sååååå nöjd med. Verkligen jag. Tack 💗!

Och sist men inte minst; semester bokad och snart far vi! Pass ordnade och väskorna ska tas fram idag! Familjetid utan besök på sjukhus, läkarsamtal och tankar på annat än cancer hoppas jag.

Cancer; jävla vidriga äckliga hemska sjukdom. Hata. Tyvärr har en kollega gått bort alldeles flr tidigt för att cancern vann trots hennes ihärdiga kämpande. Vila i frid.

Många har den senaste tiden även fått besked om att det inte längre finns någon behandling att sätta in för deras barn. Jag blir så ledsen, och så berörd. Att stå och se på och inget kunna göra, ingen som kan göra något eller förhindra det som sker. Hemskt.

Att i stort sett veta att vi är där en dag gör ont. Därför väljer jag att älska varje dag! Göra det jag vill, utan att tänka efter för mycket. Leva lite mer hör och nu!

Nu ska det lagas frukost, bautastor frukost, med allt gott som finns hemma!

God jul i dagarna fem!

Idag kör vi firande varje dag! Lite lugnare lite fler sammankomster!

Som vanligt förväntansfulla barn, och vääääldigt nöjda sedan!
Julgröt och checklista på önskelistan till tomten!






Strålande sol och gnistrande kristaller vaknade vi till!

Lycklig Hugo vann första pris hos Lekplaneten, en stor brandstation i lego levererad av självaste tomten!




Syskonmys framför granen!

Sedvanliga Malstatomtarna kikade förbi!










Bästa klappen ever! Glädjedans och vi har nu mer en liten konstapel här hemma!

Trevligt firande juldagen lång löses av med fortsatt firande idag! 

En utmärkt helg!


Helgen gick med rasande fart! Vips så var den över och en ny vecka tog fart. Jag gillar måndagar, har alltid gjort, det innebär en ny vecka med nya möjligheter och tillfälle att ta vara på tiden! 

I fredags hade vi härligt Halloween-pyssel som följdes av träning och slappande i soffan. 




Lördagen startades med familjemysfrukost utan nämnvärt kaos 👍. Därefter gav jag mig ut i duggregn på en långtur i joggingskorna. Nu blev det bara 14 km, men det fick räcka då vi skulle täcka poolen för vintern.


Gissa om jag längtar till våren och sommaren?! Här kommer jag trivas, garanterat!

Lite lördagslugn spred sig en kort stund



Bakade spökmaränger med Hugo, föratt  sedan åka till läkaren. Kul en lördag. Men symptom med huvudvärk, illamående och utslag gjorde att vi rådfrågade och rekommenderades att kolla upp det hela. Blä för sjukhus, men neurologisk var det ok. Dock har det fortsatt och smärta i rygg och huvud ökat. Läkarbesök och inskrivning för kommande operation nästa v. Så nu byter vi snart våra egna sängar till sjukhusets.

Lördagen avslutades med middagsgäster och mat med tillhörande vin. Trevligt.




Just ja, kaninen Vera har tydligen flyttat in för vintern oxå!

Söndagen började med städdag ute för vinterförveredning med alla trevliga grannar. Av städning blir man hungrig, så perfekt med korvgrillning, fiske och kaffe vid skön med underbara vänner!!!












Givetvis avslutades helgen med ett tufft simpass där jag trodde att jag inte skulle komma in hela vägen till kaklet...

Helt enkelt en underbar helg!

❤️❤️❤️


 
Morgonmys. Enda positiva med VAB.

Förskola och sedan sov vi båda gott i soffan i två timmar. Galet. Men sjukt mysigt att ha sitt lilla liv så nära. Njutningsbart. Så klart vaknade vi lagom tills Moa kom hem. Mellis och sedan en kväll i badhuset med bad och träning. Trött i mina små muskler nu. Därför känns sängen mycket lockande! 

G'natt

Underbar helg blev fulländad till slut

Helgen som var, var underbart rolig på alla sätt och vis! Fulländad blev den då mina små ❤️ kom hem!

Pizza innan träning för mig, disco för Moa, soffhäng för de manliga två fick inleda. Simskola för Hugo som följdes av häng hos kusinerna för våra barn. Löpning för mig, 3x1000 i blåst! Det kändes som att vara fångad i ett nät, så mycket blåste det. Väl hemma och nyduschad möttes en del av byns feminina hälfter för avfärd på cykel. Lerduveskytte och skytte med revolver följdes av en underbar lunch. 


Hem och byta om och sedan ses igen för vin, pst, kex, grönsaker och en massa annat gott. Mycket skratt och trevligheter! Längesedan jag hade så sjukt kul! Tack alla goa för en helt perfekt dag som avslutades med att vi rullade hem vid två.

Trött vaknade jag upp och saknade mina små så inibombens mycket. Vilken tur att de kom hem så att tillvaron iordningställdes!

Söndagen avslutades med träning och möte innan jag nöjd stupade i säng!


En dag med blandning

Imorse vaknade vi av dunder och brak. Oh, jisses vad det blixtrade och för att inte tala om dundrande... Det riktigt väste ur kontakterna inne i huset. Vi låg i sängen och pratade och barnen var livrädda mellan varven. Jag hann upp och slita ut kontakterna, trots det är vi utan telefon och boxer... Ganska skönt😉. 

Regnet öste mer så medan barnen tittade på sommarlovsmorgon blev det ett bra träningspass för mig. Styrka för armar, mage och rygg. Och lite crosstrainer. 

Efter det begav vi oss till stan för diverse ärenden, och så klart storhandling. Den lotten har en tendens att falla på just mig... Men Gud så skönt det är när det är gjort!

Mamma och pappa kom på fika och bjöds av Moas egengjorda underbara kladdkaka. Hon gillar att baka, och gott blir det! Övning i både matematik, svenska och i ansvarstagande! 

Sedan taccos och efter det ett löppass som gick bra! Tänkte bara lunka lite och det kändes mycket lätt. Hann 6 km på 27 minuter, helt ok. 

Efter det kom dagens höjdpunkt; familjen bad lekte och badade som tokar i poolen!

Galet kul! Vad tror ni om en svikt och rutschkana med?!

En bra dag helt enkelt som nu ska avrundas med sänggående...



Tack för ett underbart dygn❤️

I lördags, efter dubbla frukostar med ett träningspass i mellan, blev jag hämtad av en motorcykel.

Dags för möhippa.

Just åka motorcykelvar dock det sista jag ville göra. Det är farligt, ingen kontroll själv, ute i trafiken, oskyddat, vidrig tanke på att ens göra det... Ja man jan väl säga att det innebar mycket ångest. Tänkte vägra. Totalvägrade. Fick plocka fram lite jävla anamma och insåg att jag kan inte göra x antal personer besvikna eftersom de ordnat detta för lilla mig. Så, enbart för deras skull, hoppade jag upp med gråten i halsen och har bara fått det bekräftat; jag gör det aldrig mer... Inget som lockar alls.

Möttes efter färden av mina underbara vänner som bjöd på bubbel och färsk frukt! Åh, underbara människor. 

Sedan blev det paddling, jag i egen båt och de andra två och två... Färden påbörjades i vassen med en miljon gröna kryp och gyttja... Vidrigt när kroppen var täckt med djur, men sedan öppnade sig viken och färden kunde börja. Urkul och jag snuvade ledarbåten på segern då jag lyckades trycka mig in först!!!

Lunch i form av lyxmat och lite femkamp innan det var dags för kneeboard. Urkul! Svårt att ta dig upp, men jag ger mig inte. Och jag antar att de som satt på restaurangen fick lite underhållning. Det bjöd jag på!

Vidare till underbara Marholmen där bad och strandhäng i eftermiddagssolen väntade! Femkampen avslutades och jag vann givetvis😉!!!

Sedan väntade en underbart god middag vilket resulterade i att magen stod i åtta kanter.

Lägg därtill god dryck och härliga vänner som dagen efter dukat upp en lyxfrukost. Tror inte att jag hade kunnat haft ett bättre dygn! Skratt, aktivitet, dryck, ångest, bästa gänget, mat... Ja allt! TACK!!!!











❤️❤️❤️

Bröllopsfix

En månad kvar! Wow. Nu är festhäften, vigselprogram, placeringskortoch lite smått klart. 


Och även en bokad bröllopsresa! Lovely! Några dagar efter drar vi iväg, bara vi. Så klart med blandade känslor. Skönt att bara vara vi. Få vuxentid utan barn. Men saknaden och tomheten utan dem blir stor. Och oron. Men det är bara några dagar. Storstad med sol, strand, pool blandat med strandpromenad, shopping, båthamn och kultur. Jag älskar Palma så det kommer bli super! 

Bara inget händer Hugo... Kan egentligen inte med ord beskriva min oro för honom. Hela tiden. Dick kommer han att ha det bra här hemma med andra som är precis lika bra som vi på att tillgodose hans behov!

Sunny day

Igår var det en underbar sommardag, liksom idag. Vi njöt på altanen med trevligt fikabesök som även stannade på middag!

Efter det drog jag iväg på ett härligt träningspass. Välbehövligt. Dock kändes det som att hjärtat skulle flyga ur efter lördagens möhippa. Syradelen i slutet av passet medförde tankar om att det inte är hälsosamt att ta i dagen efter överkonsumtion av vin... Kul möhippa med underbara vänner. Skratt, minnen och god mat och dryck! Egentligen en alldeles perfekt helg om det inte vore för  alla hemska besked och vetskapen om hur det egentligen är. Men det var skönt att faktiskt få vara jag för ett par timmar. 

Väl hemma efter träningen igår var jag så uppe i varv och säkert övertrött och obalans av kroppens alla nödvändiga ämnen att det var omöjligt att sova. Vad passar väl bättre än att ägna den tiden åt att fila och färdigställa breven som försäkringskassan begär in???? Nattligt nöje alltså:-)

Nu ut i solen och njuta



Det här med vänner

Är det nu det märks, vilka som är ens vänner som finns där och ger energi oavsett? Det är märkligt hur tydligt det blir ibland. 

En del relationer är livslånga andra är korta. En del är starka och andra är svaga. En del stöttar medan andra stjälper. En del är rädda medan andra är fromma. En del suger energi då andra tillför.

En sak är i alla fall sann; alla reagerar olika beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Vad som finns i den egna ryggsäcken och vad man är rustad med har stor betydelse.

Själv har jag omvärderat, samtidigt som jag är mer förvirrad än någonsin. Aldrig någonsin tidigare har jag ställt mig frågan: vad vill jag och vad mår jag bra av?  Alla andra har alltid kommit före. Nu finns det inte längre energi att ge på 'onödiga' relationer, den energi jag ger vill jag tillföra på bästa sätt till de som oxå kan förvalta den.   

Varför har man relationer? Och på vilket sätt är de värdefulla?

Försvann...

Inlägget till bilden försvann och orkar inte skriva ett långt inlägg igen.

Hur som så ÄLSKAR jag lediga lördagar. Kräftskiva stod på dagordningen liksom storhandling, inflyttning av kanin, väskköp. Tyvärr blev allt utom kräftskivan av eftersom sambon är sjuk. Så trist. Men lika bra det, ett besök på vårdcentralen med Hugo visade att han har svinkoppor. Alltså inget umgänge med små barn idag... Blä. Den ungen har då haft allt, precis allt som Moa inte haft...

Jag laddar för triathlon imorgon. Ska bli galet kul. Aldrig kört en triathlontävling tidigare, vilket innebär att jag inte har några förväntningar att leva upp till. Ingen aning hur det kommer bli, inte lönt att vara nervös, men galet kul ska det bli! Lär väl ändå bli lite smått nervös imorgon...

Nä, kanske blir det lite matlagning, godisätande och film ikväll.


Ny lördag!


Hon kunde inte hålla tassarna i styr...

Tänkte ta en glass och njuta lite medan kaninen var ute och skuttade. Vera tycker tydligen oxå om piggelin...


It's still there

Fortfarande har jag en hjälm och dimma av huvudvärk. Inget hjälper. Varken tabletter, sömn, mat, vatten eller något annat. Irriterande.

Solen tycker jag kan ta och titta fram, det vore trevligt så här på semestern:-)


S.J.U.K.T J.Ä.V.L.A O.N.T

Jag har svin ont i huvudet och så har det varit i snart en vecka. Går inte ens att sova, och är dessutom livrädd för att jag ska få lika ont som i höstas/vintras. Inte långt ifrån nu, men jag härdar ut tills jag ska till läkaren nästa vecka, hoppas jag i alla fall att jag gör.

Hatar.

Var ut och sprang en sväng tänkte att det kunde lindra lite... Men nej. Och ja, jag har ätit, druckit, vilat, inte stressat, sovit tidigare... Inget hjälper dock. Fuck.


Bästa helgen någonsin!

Denna helg har vi fått äran att låna svärfars båt. Hur underbart har det inte varit?! Gav oss iväg direkt efter att jag slutat jobba i fredags eftermiddag. Puttrade iväg till Hillö. Satt på klipporna i solnedgång och smuttade på vitt vin och bara var. Vaknade upp till årets varmaste dag och klar blå himmel. Njöt i fulla drag hela dagen som inleddes med ett simpass i klart, fräscht och kallt vatten. Badade och slappade hela dagen innan det vankades grillmiddag. Puttrade vidare mot vätö då det ryktades om dåligt väder. Vaknade i natt av åska och regn men vaknade sedan till klarblå himmel igen! Avverkade ännu ett simpass innan vi begav oss till lidö för bad och lunch. Det bästa av allt är att jag gjort allt detta tillsammans med min familj!


Tidigare inlägg
RSS 2.0