Vill ha!

Nu!!!


Regn

Kul väder?! Ett besök hos frisören och lite shopping råder bot på det efter en mysig förmiddag med Hugo! Underbara Goa unge som just nu frågar 'Varför då' i det oändliga.


Träningsvecka!

Allt för att kroppen ska må bra och faktiskt har det varit lite lite bättre tills idag. Att starta dagen med träning gör att jag orkar uthärda värken. Så denna vecka har jag varje morgon cyklat eller sprungit i lite lugnt tempo. Sedan har det blivit mer kvalitativ träning på kvällen i form av simning eller styrka. Faktiskt så har detta fått mig att stå ut, att oxå få sova mer än en timma gör det klart värt att träna, även om det tar emot inland. Effekterna av att få känna sig något något befriad är suverän. Idag är som sagt Hugos dagis stängt=ingen träning på morgonen och kroppen värker så det nästan syns. Vädret med regn, rusk och blåst är inte direkt min önskan idag...

Ikväll blir det dock ett efterlängtat simpass. Kul. Imorgon bär det av till Gävle för en hel dag med seminarium och uppsatsbearbetning. Kul!!! Sedan en ännu roligare kräftskiva på deg gör ju inte dagen sämre direkt!

Men idag är det Hugos dag, buss, buss, buss och sedan buss till mormor och morfar!


Bussåkardag

När dagis är stängt passar vi tydligen på att åka buss hela dagen... Hugos största önskan. Jag hade många förslag, men idag blir det alltså buss...


Varmt och gott

Fick värma mig med en kopp varm choklad med vispgrädde idag. Svinkallt och med en värkande kropp satt det finfint i magen!


Triathlon VM stockholm

Söndagen tillbringades i ett regnigt, kallt och blåsigt Stockholm. Samtidigt var det en härlig atmosfär, värme bland deltagarna och fantastiskt roligt att få vara med som deltagare denna dag. Triathlon-vm är det naturligtvis jag syftar på. Vi var med som ett stafettlag, en simmar, en cyklar och en springer. Även fast jag hatar och har fobi för simning i öppet vatten gick jag med på detta, utan att egentligen ha en aning om vad jag gav mig in på. Skräckblandad förtjusning kan jag sammanfatta det som. 750 (800 sägs det att det var) meter i Riddarfjärden avverkades med panikkänslor. Men ändå, så kul! Jag växlade som första tjej, cyklisten tappade lite medan vår extremt duktiga löpare tog in, resultatet blev en hedrande 2:a plats! Faktiskt var jag snabbast av alla tjejer under söndagen, vem hade kunnat gissa det?!

Hur som: detta gav mer smak, nästa år blir det en individuell start för min del. Simning är det jag kan, men hur kul är det inte att kombinera det med mer allsidig träning, som just cykling och löpning?!

Just nu ligger fokus på sm/nm som går alldeles för tidigt på säsongen, redan om en månad och vi har knappt börjat med grundträningen än... Den tävlingen kommer helt klart bli en träningstävling inför kommande mästerskap, formen kommer aldrig hinna bli bra tills dess.

Men just nu känns det grymt att ha ett mål att göra en triathlon individuellt. Det ska jag fira med att cykla med pappa imorgon, handla nyttig mat och plugga psykologins vetenskapstrori.

Nu kör vi!


Nymålat

Chockrosa naglar! Gillar't, men tyvärr syns det väldigt fort då det börjar nötas bort.


Full av liv

Min lilla stora tjej är så full av liv att jag varje dag förundras över det. Deg är så härligt att se och verkligen känna hur bra hon mår! (hmmm hoppas det i alla fall). Ögonen är uppriktigt nyfikna på allt som livet har att erbjuda!

I lördags sprang hon sin andra tävling, på egen begäran. 800 m i terräng. Slutade som snabbast tjejknatte och fick både medalj, plakett och nyttopris!

Älskade underbara fina Moa.


Stora damen...

Äntligen, med stort Ä, fick Moa ta hål i öronen. En riktigt tuff liten tjej, ont gjorde det, men oj så stolt!


Go'fika

Amerikansk äppelpaj i småformar och smoothie. Fredagslyx.


Finn ett fel?!

Bra uppladdning inför morgonens triathlonstafett, en VM-deltävling som går i Stockholm och där jag fått äran att simma. Första sträckan, 750 meter simning i Riddarfjärden. Jag hatar att simma i öppet vatten.


Oktober eller???

Hatar hösten, och det verkar ju som att den redan gjort intrång i vardagen. Egentligen är hösten vacker, men inte då man dras med värk som är ett rent helvete denna tid på året, mer än annars.

Hade tänkt cykla lite racer idag, lugnt och bara för att hålla kroppen igång, men verkar som att jag får ställa in det på grund av regnet. Är lite för feg än och har fått för mig att det är gör halt med regn... Fånigt kanske, eller bara en orsak att inte träna...

Hur som så kommer dagen tillbringas med näsan i diverse böcker. Hann med mycket igår, och det ska bli till ännu mer idag! Än så länge handlar det om att läsa, läsa, läsa och att få allt att fastna... Nästa vecka kommer info om uppsatserna, känns bra så vet man lite mer var fokus ska ligga.

Ha en bra och mysig dag i regnet! Lite ljus fixar det här hemma!


Tack pappa

Liiiite, yttepyttelite, har värken lindrats genom två mil cykling med pappa. Första gången på en racer, så mycket roligare än med min barnsadelsvänliga cykel. Riktigt kul och inte så läskigt som jag trodde innan. Rullar mycket lättare och lite småkul med att fatta grejen med växlar:-)
 
Hoppas på fler cykelpass snart. Men 15 mil, halv Vättern, kommer inte att bli en rolig upplevelse. Inte jobbig, men fatta att mentalt cykla fem timmar (!?) ... Låter ju inte som världens roligaste upplevelse direkt.
Ja ja, det är ju ett bra tag kvar dit så kanske jag får för mig att det är skitkul att cykla tror dock inte det.
 
 
Nu blir det plugg tills min lilla loppa kommer hem!

Ont

Ingen bra dag! Ont som fasiken, får råda bot på det på något vis. Vet bara inte hur. Satan i gatan. Inte många minuters sömn i natt inte, och sömn som man inte kan ta igen direkt, bra va?!


Sommarbus

Skulle det vara


Sommarbud

Älskade ledighet kom tillbaka


Värsta lunchen...

Hmmm, tror att det ärlig talat var första gången jag SJÄLV åkte upp till Donken, körde i DRIVEN och beställde till enbart MIG SJÄLV... Då är man sugen... Gott var det i alla fall. Mätt och belåten inväntar jag dagens (välbehövliga) träning med ännu mera plugg.


Tur att solen skiner

Då så, studierna har tagit fart på allvar. Undrar, tyst för mig själv, om jag tagit mig vatten över huvudet... 2 examensjobb samt en kurs till på fördjupningsnivå... Äh, det går. Kanske inte fungerar att vara perfektionist ut i fingerspetsarna, och vet ni, det behövs inte heller, kan bara få underkänt eller godkänt. Hur som så känner jag mig taggad på att ta tag i studierna nu. Dessutom, examensarbete innebär frihet och möjlighet att välja lite. Planera och strukturera upp sin egen dag på ett annat sätt. Få välja det jag själv finner intressant och vill fördjupa mig i. Visst böckerna på bilden lockar inte jättemycket, men den obligatoriska litteraturen gör väl sällan det???

Blev en timma på biblioteket, de borde alla få en dagens ros, vilken personal, och jag hittade alla böcker jag behöver än så länge. De som inte fanns gick att fjärrlåna, superb!

Nu kör vi!


Tjolahopp!

Återigen har bloggande varit riktigt dåligt. Enda bortförklaringen är väl att kroppen värker och den ork jag har läggs på annat. Jag har återigen påmints om hur jävlig fibromyalgin kan vara och är. Har försökt träna bort det värsta, men inte så lätt. Även om det lättas för en stund så sluts jag åter i dess klor och ingen kan frigöra mig. Ärligt, ett helvete, men gör allt för inte behöva tänka, men ibland funkar inte ens det.
 
Vill bara vara fri, fri från det som gör så ont. Slippa det järnhårda grepp som gör mig så illa. Varför kan det inte bara försvinna??? Jag vet att det förmodligen aldrig kommer att ske, men hoppet är det sista som sviker, och det är nära nu. Ska även mitt eget hopp om att bli fri förstöras? Jag hoppas fortfarande att jag en dag får vakna efter en lång natt med god sömn och studsa upp ur sängen och känna mig pigg och hel i kroppen. Idag är varje morgen en kamp. Men det är jag som ändå bestämmer mig för att gå upp, möta dagen, fightas med herr fibromyalgi och göra det bästa av dagen. Men snart orkar jag inte mer. Att aldrig få sova, stiga upp  med en smärta som skjuter som pilar överallt i min kropp börjar ta på mig nu.
 
Ändå gillar jag min kropp. Den är stark när den kommit igång, den hjälper mig att trubba av den värsta smärtan tillsammans med min enorma vilja att vilja må bra. Jag känner efter en stund hur en varm våg sköljer genom kroppen och energin sprakar. Det är så jag för alltid vill må. Känna att jag är ett med kroppen, att den gör det som jag vill utan att protestera. Det finns inte mycket som slår känslan av att springa en mil och få känna sig stark och härdad, en mur kommer finnas där i nästan ett dygn, men som herr fibromyalgi sakta men säkert raserar, sten för sten plockar han bort för att snart se mig på botten igen. Ibland känns det som han sitter på avstånd och njuter ju sämre jag mår. Verkar inte bli nöjd innan tårarna sprutar och jag ligger där och kvider. Ändå ger han sig aldrig, han är ihärdig och ständigt närvarande. Men ibland släpper han sitt grepp, tror inte riktigt att han gillar sol och värme, men det gör jag. Eller kanske gör han det för då låter han ju mig vara i alla fall. Liksom då jag tränar och blir varm, men idag vet jag inte hur jag ens ska ta mig till träningen. Just nu känns det som att han lassat fyra kilo betong på mig som han gnider så att det sprakar av eld och stötar i min kropp. Men ändå vet jag, kommer jag bara till träningen och står emot den enorma smärtan som infinner sig i början, så blir det sakta men säkert bättre för att sedan gynna mig några timmar. Det är det som får mig att varje dag kämpa mot herr fibromyalgi, och även det som gör att hoppet ännu lever kvar att jag en dag ska få må så jämt. Det är ett litet hopp, men det finns dock där.
 
När jag går här ute, eller på stan eller till dagis med barnen så är det ändå ingen som ser vilken enorm smärta och dess ångest som jag bär på. Smärtan ger mig ångest som jag tränger in i mitt inre för att ingen ska se. Ingen vill se, ingen vill höra och ingen kommer att förstå hur ont det egentligen gör. Därför känns det bäst att lägga locket på. Och tänk att det faktiskt fungerar. Det som syns är den glada spralliga och energiska personen.Tills man hamnar hos någon som ser en glipa i locket, som ser in och som frågar och lyssnar för att sedan kunna hjälpa. Det finns inte många som vare sig vill, kan eller orkar. De flesta ser hellre till ytan, fast de vet, men de kan aldrig förstå och därför är de kanske rädda!?
 
Jag är inte rädd att se på någon, facea verkligheten och finnas där, skulle jag däremot välja att blunda för det lilla av verklighet jag ser, då hade jag troligen mått väldigt dåligt för att jag är en så dålig medmänniska...
 
___________________________________________________________________________________
 
Så där ja, nu ska jag träna:-)

Mysdag!

Dagen har hittills tillbringats på gröna Lund med bästaste Moa och kompis! Hur mysigt har vi inte haft? Hon är underbar min fina dotter. Nu sitter vi och väntar på att allsången ska starta, och ja, vi har sittplats!!!


Min lilla tuss har blivit så stor

Nästintill blöjfri, snart oxå nappfri hoppas jag på!


Persilja

Hur mycket som helst!


Nu kör vi!

Ja, skolan har startat med rivfart. Tycker alltid att början av varje termin är en blandning av spänning, förväntan och... kaos. Innan allt fallit på plats med vad man förväntas göra, inlämnings- och provdatum och tills alla böcker finns inom räckhåll är ångestfylld. Kanske för att jag vill ha kontroll och planera allt, men även för att jag vill ha ordning och med lätthet möta det jag ställs inför. Vissa böcker är införskaffade och lite lockar det allt att sätta sig in i dem. En fick förtur, ska vara läst om
En vecka, och måste säga att jag gillar den, eller vad sägs om 'Psykologin som vetenskap', ha ha. Men den är bra, och jag fattar vad jag läser!

Dagen har varit härlig. Två söta små töser har gjort mig sällskap här hemma, hämtade Hugo och åkte och badade och fikade. Pannkaksmiddag och en massa längder i bassängen avslutade dagen. Att jag inte sov mer än 40 minuter i natt är snart ett minne blott, även om det känts idag. Värken förgör mig inifrån just nu. Fan, annars hade allt varit perfekt. Nästan lite för perfekt.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-2/958161/images/2012/pic_50296d0fe087c3780d000025.jpg" class="image">


Nu kör vi!

Ja, skolan har startat med rivfart. Tycker alltid att början av varje termin är en blandning av spänning, förväntan och... kaos. Innan allt fallit på plats med vad man förväntas göra, inlämnings- och provdatum och tills alla böcker finns inom räckhåll är ångestfylld. Kanske för att jag vill ha kontroll och planera allt, men även för att jag vill ha ordning och med lätthet möta det jag ställs inför. Vissa böcker är införskaffade och lite lockar det allt att sätta sig in i dem. En fick förtur, ska vara läst om
En vecka, och måste säga att jag gillar den, eller vad sägs om 'Psykologin som vetenskap', ha ha. Men den är bra, och jag fattar vad jag läser!

Dagen har varit härlig. Två söta små töser har gjort mig sällskap här hemma, hämtade Hugo och åkte och badade och fikade. Pannkaksmiddag och en massa längder i bassängen avslutade dagen. Att jag inte sov mer än 40 minuter i natt är snart ett minne blott, även om det känts idag. Värken förgör mig inifrån just nu. Fan, annars hade allt varit perfekt. Nästan lite för perfekt.


...

Och bilden!


Söndagsmys!

Njuter av en smarrig fruktsallad med underbaraste Moa! Lite kortspel, tyvärr utklassar hon mig varje gång så nu åker hon bums i säng!!!


Fötterna har drivit mig en mil idag!

Tacka vet jag mina ben och fötter, inte snygga direkt, men ack så bra att ha! Idag blev det 1 mil löpning mitt på dagen. Mådde piss i kroppen innan, men sedan dess har det varit ok. Jag älskar att springa, rensa huvudet, andas frisk luft och njuta av vacker natur!


Hurtigt värre!

Började dagen med 32 km cykling och sedan 6 km löpning. Löpningen inte alls lika jobbigt och stumnat som sist. Kanske en vanesak.

Dagen har tillbringats med att kolla på traktorer och djur. Åkt hölass efter en gammal traktor och ätit glass i solen.

Nu ska vi hem och fira min kära mor som fyllt år, mys, men är sjukt trött måste jag erkänna.


Mysdag

Haft en mysig sista mammaledighetsdag med mina tussar och en del vänner! Strosat på stan, tittat på djur, tränat, fikat, middag, mingel hos grannar och en massa Goa skratt. Att kroppen värker har jag motverkat genom tankens kraft och lite träning medan Hugo sov. Detta har helt klart varit min bästa sommar och bästa mammaledighet ever!!! Nu är den slut och vardagen har börjat göra sig påmind. Men först ska jag njuta av en mysig helg, bara min andra hälft kommer hem snart så att vi kan njuta av ett glas vin. Laddar samtidigt för ett mega pass imorgon.

Ha en trevlig kväll!


Snart

Kom på, semestern är ju inte slut!!!! Inom snar framtid beger vi oss till Turkiet med hela min familj! Ska bli så roligt och så mysigt! Tänk att ha alla runt omkring sig i en hel vecka!!! Njuta av sol, bad och god mat! Mina syskon med respektive och barn, mamma och pappa och så vi så klart då!


Godmorgon!

Ny dag, nya möjligheter. Samma kropp, lite sämre, men fortfarande nya möjligheter... Hur kan jag ha mer ont och mer värk nu än igår kväll??? Jag antar det beror på utebliven träning igår, men hallå, orka träna varje dag, det gör inte ens jag jämt.

Idag ska vi i alla fall träffa underbara vänner, ska bli såååå kul att ses, var alldeles för länge sedan.

I eftermiddag blir det simträning och till sist skulle jag behöva städa och fixa en del hemma. Tror jag börjar längta tillbaka till vardagen nu. En sommar med total mammaledighet börjar lida mot sitt slut. Den har varit helt underbar. Har njutit av varje sekund, umgåtts med barnen och gjort det de har velat. Gjort massor av resor hit och dit med min underbara familj. Träffat vänner och bara varit! Precis som det ska. Men ändå ska det bli skönt med rutiner igen och vips, på måndag är de här igen. Moa är hemma den veckan med, inte Hugo, han börjar på dagis på måndag, liksom jag sätter näsan i böckerna igen. Examensarbete*2. spännande, men krävande. Vet på ett ungefär vad jag vill ha ut av terminen, om det går att genomföra är en annan sak.

Fånga dagen innan dagen fångar dig!!!


Fattar inte

Vissa saker förstår jag inte. Hur kan enkla saker bli så fruktansvärt komplicerade? Varför gör man det svårare än vad det är? Från ett barns ögon är det mesta svart eller vitt, ur vuxnas ögon är det mycket gråzoner...


Sicken dag.

Död i kroppen, tårar som bränner och ett humör som ingen blir glad av, så vaknade jag i morse, men vara till att bita ihop och klistra på ett smajl och bege sig upp som den underbart coola morsa dom man är... Eller inte. Vi åkte i alla fall iväg och badade, i Fyrishov. 4-5 timmar senare begav vi oss hemåt med nöjda barn i bilen. Go cart kväll med glass och hejja-rop fick avsluta dagen dom ändå varit ok...


Andra simpasset

Igår körde vi andra simpasset, ett lugnt och skönt teknikpass, som uppstart. Är det kul att simma fortfarande?! Jag vet inte just nu. Finns så mycket annat som är roligare. Ska kämpa på fram till SM/NM i oktober, sedan får vi se. Antar att jag kommer sakna det om jag slutar, men kanske kan dra ner påser, men då kommer kroppen må skit... Gah, jag vet inte, men ligga och harva och räkna kakelplattor känns just nu inte så lockande... Och vill man simma snabbt krävs det mycket träning. Ja ja, hålla i i två månader ska väl gå. Grundträning, tröskelträning, syraträning och toppning, en cykel borde gå att härda ut. Och ja, en kort cykel eftersom sommaruppehåll inte riktigt stämmer med tusen för tävling...


Vem går med vem?

Hugo rantar efter farfars hund och säger 'kom nu Fjasse (Frasse)' men i själva verket var det Frasse som var ute med Hugo i släptåg!


Lamslagen

Efter några bra dagar utan allt för mycket värk så har herr fibromyalgi nu åter gjort intrång i min kropp. Värre än vad jag minns, trodde inte man kunde ha så här sjukt ont. Tänker jag efter vet jag dock att det är lika varje gång. Konstigt hur hjärnan fungerar och att den tränger undan jobbiga saker. Vill inte ha värken, vill inte ha skruttväder, vill ha sol och värme och känna mig hel och stark, inte så här. Som jag sagt förr, tur att jag har mina tussar, de får mig att kämpa, att göra det lilla extra som jag annars inte hade gjort. Hade det inte varit för dem hade jag dragit täcket över huvudet, låtit tårarna rinna, hela dagen, men se det går inte, för nu är det dags att gå (kravla) upp. Ha en bra dag!


Saltkråkan

En underbar dag på saltkråkan med glass och besök i farbror Melkers hus! Lunch i solen på båten och lite vin medan barnen badar och myser!


Poolbad

Min älskade badpojke!


Tips!

Måste tipsa om Cleans nya dofter! Lätta, somriga, fräscha och alldeles underbara!!!


Ingen bebis längre!

Faktiskt dags att inse att vi inte har någon bebis längre utan en underbar liten kille!


Beundran

Efter att jag alltid sagt att jag inte ska hålla på med triathlon så har ändå ett flertal träningskompisar tjatat och tjatat på mig att jag borde köra triathlon så bara för att testa fick jag idag ett litet ryck, ute och cyklade 3 mil för att direkt gå på 5 km löpning. Galet vilka betongklumpar till ben jag hade. Tyckte inte att det var direkt jobbigt att cykla, men antar att benen jobbat på rätt bra ändå... Nu var ju inte detta direkt ett trathlon lopp, simningen saknades ju. Jag fattar i detta nu vilken enorm uthållighet man måste ha och hur genom tränad man ska vara för att orka och framför allt stå emot den stumhet som man drar på sig från simningen och cyklingen inför löpningen. Jag beundrar dem som klarar av det och dessutom orka och kunna ta i hela tiden.
 
På ett sätt ger det mersmak, på ett sätt inte. Skulle aldrig orka träna så in i bängen mycket och inte heller lägga så mycket tid på det. Men ändå en kul grej att testa på, så hör och häpna, kankse jag provar på en triathlon-tävling ändå??? 

RSS 2.0