Som ni vet kom vi iväg. Relativt bra dagar med våra badankor har sedan igår abrupt övergått till oro. Från ingenstans är Hugo extremt ljuskänslig och säger själv att det är jobbigt med ljus samt att han ibland tror att han är blind... Detta är helt nytt och inget vi tidigare hört något om, och att det skulle vara från solen är utesluter då den inte finns med oss under denna semester.

Helt uttömd av alla känslor som passerat genom min kropp under denna helg. Att cancer är en vidrig sjukdom, det vet de flesta. Men att det är så tvära kast som vi kastats mellan denna helg är ytterligare en erfarenhet vi tar med oss. 

Idag firar vi Hugo med pompa och ståt... Eller inte...
Ett bett på mackan slank ner iaf! Tyckte han var pigg när han vaknade ich kvttrade som en fågel. Men ack så fel jag hade. Han säger att benen inte bär honom, att armar och ben känns konstiga och att han har ont i nacke, huvud och rygg. Han orkade inte ens vänta stående medan jag var en snabbis på toaletten på si så där tjugo sekunder. Fick bära honom ut till dagrummet för att göra frukost. Där satte kah ned honom på golvet varpå han direkt lägger sig ner. Trots alla leksaker och nya saker han inte tidigare sett där.

Faktum är att Hugo kommer att få vakna upp på sin efterlängtade femårsdag i en sjukhussäng på avdelning Q82... Kan bara meddela att han är bedrövad. Och jag förstår honom. Som han har sett fram mot denna dag. Räknat ner dag för dag. Att han inte får sin bricka med frukost och taggballe på sängen imorgonbitti är för honom en sorg. Detta löser vi Dick med att pappa tar med sig detta hemifrån!
Och jag har fått stoppa något i munnen! Detta smakade faktiskt fantastiskt bra om man inte ätit sedan halv sju imorse...
Ett samtal in till onkologmpttagningen för att höra att det ff var ok att åka utomlands trots att Hugos symptom och mående blivit sämre sedan igår resulterade i att vi nu befinner oss här. Ont i huvud, rygg, nacke och händer (?!), orkar inte röra sina händer, äter inte, ljudkänslig, orkar inte gå, kissar inte, feber, olika stora pupiller samt högt crp och en del annat kräver utredning och observation. Förmodligen Mr imorgon, dock senast på måndag vilket innebär att resan som då är planerad känns väldigt avlägsen. Men ärligt; jag vill iaf inte åka om han inte mår bra. För en vecka sedan mådde han hyffsat bra, pigg och glad även om han var trött och hade ont efter dagis. Men jag håller med personalen på dagis, han var inte riktigt sig lik idag. Och det ska mycket till om han säger att han inte mår bra, vilket han sa idag. 

Jag gillar det, men nu känns det som att jag arbetat dag och natt, upphöjt i 1000. Men; det viktigaste blev klart i tid! Nu bara allt annat viktigt kvar... Men efter imorgon börjar en veckas semester. Till sol och förhoppningsvis värme. Vi kör på hela konceptet; bamseklubb, disco, pool, all-inclusive... Ska det va, så ska det vara ordentligt!

Imorgon börjar en ny fas, igen. Jag tillbaka på jobbet, Hugo på förskolan. Om än bara några timmar. Veckan har ägnats åt 'invänjning' på dagis, lite jobb, träning, matlagning, kamp med dotter om ALLT, sjukhusbesök, tandläkarbesök, röjning hemma och njutning av livet❤️.
Han tar filten, piffar kuddar, sätter på tv:n och ligger så här i flera timmar. Klagar på smärta och har humör som jag vet inte vad.
Köttbullslagning. Kockkläder på. Jättekul att de vill vara med, alltid. Tror inte jag kan befinna mug i köket utan stt de kommer trippandes!
Underbart skidväder så länge det fanns en gnutta snö kvar. Och äntligen ett par vantar som jag inte fryser i! Kombi heter märker, finns hos iaf Intersport. Gudomliga för frusna händer och verkar innan fingrarna blivit stela! Bästa köp!
Så klart, ingen vecka utan massor av simning! Många längder blir det. Bra flyt och ändrad teknik gör det riktigt kul! En bra tränardag med möte, praktik i vatten, bowling och god mat igår! Många roliga skratt blev det med ett härligt gäng!
Glassen 'alla' talar om. Egengjord bananglass. Bara skiva, frysa, mixa, frysa banan. Nja, enligt oss här hemma inte supergod. Med lite kanelsmak, nja. Men nyttigt och ett bra sätt att få barnen att tro att det är glass... Till mellis liksom!
Jag föredrar ju kaffe och bulle... Bästa stunden på hela dagen!
Nya naglar som jag blev sååååå nöjd med. Verkligen jag. Tack 💗!

Just nu inne i en ganska (jättetung !!!) tuff träningsperiod. Lägret var liksom rivstarten för att så småningom försöka hitta formen till SM. Många pass har det blivit; simning, skidåkning, styrka, löpning osv. Idag blev det 15 km skidåkning och kvällen avslutades med ett syrapass simning. Skojar inte, men spyan var inte långt bort.

Äntligen kom så dagen för Hugo att äntligen få gå till förskolan. Som han längtat. Både efter personal och barn! Lycka. Och jag tvivlar inte på att det gått bra. (Mer än att pappan glömde hämta sitt barn efter avtalad tid...)
Vår egen kock!!!

20-talet minitonåringar såg till att det blev fart och fläkt i tre timmar! Men då kul det var, dessutom är de så stora att de sköter sig själva! Många fina presenter, Moa tackar för allt! Korvgrillning i snöyran, utelek, dansstopp, limbo och hela havet stormar hanns med innan det var dags för landträning för Moas del.
Hugo ville så klart vara med, dock tröt orken. Detta löste han genom att ta några stolsdynor och läggs sig i ett hörn i lokalen. Med på nära håll, fast ändå inte...
❤️❤️❤️ 

Sparsamt med uppdateringar här... Många som frågat, så en liten 'lägesrapport' ska jag försöka mig på.
Cancern skulle jag av hela mitt hjärta vilja utrota. Visst, den har fört med sig mycket positivt i mitt liv men ärligt, även så mycket negativt. Sjukhusbesök, smärta, ångest, oro, kamp, sorg, värkande hjärta och inte minst en sjuk son som jag dagligen ser lida för den elaka hjärntumör som inte vill försvinna. Senast i morse berättade han att han drömt att han kunde ta ut tumören ich kasta bort den, så att den inte längre fanns kvar... Snart fem år gammal... ❤️

Yes, jag kom iväg! Tillbringat några härliga dagar på simläger som även kantats av skidåkning och styrka! Dessutom tillsammans med ett härligt gäng. Att simma i 50-metersbana är tufft. Det tar liksom liiiite längre tid att komma fram till väggen! Armar, axlar och rygg är så där härligt trötta som de bara blir på just ett simläger!