SM

Stressade, väntade på försenat flyg, landade, simmade och flög hem. Kort och gott. Ett jämnt lopp enligt plan som nu gjort mig ännu mer taggad att få ta tag i den helt klart roligaste träningsfasen; uppbyggnad, tröskel. Hårt, långt och tufft! Äntligen börjas det igen. Guldet gav mersmak!


NM, Oslo

400 frisim och 800 frisim avverkades på nordiska mästerskapen i Oslo. 2 guld och 2 nya 'ålderdomspers'. Gött! Försöker ladda om inför SM, 800 fr. Svårt både mentalt och kroppsligt att något så när behålla formen. Ser det lite som träning inför SM i mars.


Rastar kroppen

Ja, det är just det jag egentligen gör medan jag trånar. Rensar och sorterar mina tankar. Tömmer mig på energi. Renar tankar. För att orka ta nya tag. På något sätt är det då skönt att ha ett mål med träningen. Att få och kunna ta ut det där lilla extra. På så sätt får träningen en större mening, liksom min väg till att nå målet mer effektiv. Målet är kortsiktigt SM i november. Lite mer långsiktigt em i London i maj, precis innan det ytterligare ett SM, fast i kort bana. Enda orosmolnet är väl att operationer kommer ligga då. Men det vet jag inte än, så det kan jag inte just nu fundera så mycket kring. 

Så jag kör på. Försöker följa träningsupplägget så gott det går. Få in de pass som blir av. De som inte blir sv pga sjukhus eller annat blir helt enkelt inte av. Men att däremot verkligen fokusera på de pass som genomförs är a och o. I alla fall om man vill uppnå resultat. Och som tävlingssimmare vill man det. Alltid. Man vill sätta handen i kaklet och se att tiden är lite lite bättre än sist. Annars blir man lite besviken. 
Mitt mål inför SM i november är att slå mitt personliga rekord så klart, men tillika även nytt svenskt rekord på 1500 frisim i min åldersklass. Det är målet. På sätt och vis svårt då jag inte tävlat något, har alltså ingen aning om var jag ligger rent tidsmässigt. Men just nu vittnar träningen och tider under den att det skulle gå. Och det finns liksom inga genvägar. Det är bara att hålla sig till planen så gott det går. Jag vet vad som krävs av mig, utifrån hur situationen ser ut vet jag inte om det är genomförbart, men jag ska försöka. 

På vägen dit älskar jag varenda pass! Jag är glad stt jag har en kropp som är stark, som orkar och som just nu mår bra!



Några av de pass jag verkligen älskar är de som genomförs tidiga mornar, med sol, frost och natur tätt inpå! Att köra intervaller här får mug att vakna, glömma för stunden och bli helt utmattad. Just denna morgon genomfördes intervaller 5x500 m rakt fram, rakt tillbaka. Ljuvligt! 

Att sedan köra löpstyrka och coteträning gör mig bara starkare. Och kroppen blir härligt trött.


Leende under ett tufft simpass som slutade på 6200 meter . Jag gillar att gneta. Meter efter meter. Men de pass som jag uppskattar bäst är nog tröskelpassen. Att under relativt lång tid ligga på en hög puls och kämpa för att orka hela serien meter efter meter, omgång efter omgång och bli så där megaslut i kroppen. Då känner jag att träningen ger. Men jag har även börjat gilla de korta snabba passen. Stt ta ut sig maximalt. Det gjorde jag inte tidigare. Men det är effektivt och MSN känner farten.

Sedan har vi styrketräningen. Aldrig varit ett fan av det. Men förstår man varför, vad det gör för nytta, det blir en mening med det då är det ju hur kul som helst!

Ja, som ni ser, jag gillar all träning! Det får mig att må bra. Och jag uppskattar livet så mycket. Särskilt sedan Hugo blev sjuk. Det är ett privilegium att få ha en kropp som fungerar. En ynnest att få känna det. Och kom ihåg, det finns inga genvägar till ett hälsosamt och meningsfullt liv. Orkar inte min kropp kan jag inte heller finnas där för de runt omkring mig.



Kämpa

Veckans träning har varit lite upp och ned. De tillfällen som ges tas. Hemmaträning har varit mitt motto. Inte så kul, men effektivt om man har en liten som sover. Och definitivt bättre än inget. Några simpass har det blivit, dock inget idag. Tyvärr. Behöver få igång simningen ordentligt igen. Liksom löpningen. Liksom styrkan 😝. 
Simningen känns tung. Hela kroppen känns som att den ligger typ under vattnet, alldeles för korta drag. Igår på slutet av passet började det kännas ok. Flytet hittades lite. Och det gick att trycka på och få tag i vattnet. 

Löpningen idag höll på stt knäcka mig. Tror att det blev 44 minuter väldigt effektiv löpning. Skittrött Blev jag iaf.

Styrkan början komma igång igen. Igår blev det ett megasvettig pass med fokus på bål-mage. 


Nu kör vi!

Förvirrande och osammanhängande inlägg...

En riktig regntung dag har passerat. Fast jag tycker allt att det är lite mysigt!

Startade dagen med en löptur i riktigt spöregn. Bekommer mig inte så mycket att springa i regn. Tycker mest att det kan vara precis lika skönt och underbart som en solig sommarmorgon. Nog kändes det som höst i alla fall. Kutade på och avslutade med 30 minuter arm- och magstyrka. 

Innan hade vi avnjutit en mysig frukost med tända ljus. Ljusen fortsatte lysa i stort sett hela dagen. Under tiden hann vi kika på lite möbler som kan tänkas passa i uterummet, nu är det lite kalt där

Blir nog bra när det är klart!

Hugo ville baka. Så klart. Rulltårta skulle det bli. Han som annars brukar vara så delaktig och i stort sett baka helt själv, drog fram stolen och gick sedan och la sig igen. Orkade inte slicka vispar eller smaka på smeten... Rulltårtan blev iaf klar, men ingen ville äta... Bakade lite till, perfekt till kollegorna imorgon!

Handlade.

Lagade mat.

Allt medan min parvel låg i sängen.

Familjen samlad och god middag serverades. 

Mumma! Tror Hugo fick i sig typ... Två pommes... Och en rulltårtsskiva. 

Sedan fick vi för oss att bada. Mitt i regnet. Riktigt mysigt. Vilket sedan avslutades med bastu och saga.

Trots dagarna som passerat senaste tiden med besök på ALB, akuten hemma vid och hemma omvartannat fick vi ihop en dag hemma idag. 

Fredagen var kaosartad. Besök på ALB, ögonkontroll (som visade lika som sist med enbart en förändring att han ser bättre med ett öga i taget än med båda samtidigt). På väg hem får han återigen (hände både onsdag och torsdag) ont i nacke/huvud och kräks från ingenstans. Resulterade i telefonsamtal till onkologavdelningen som rådde oss att bums åka till akuten. Väl där anser de att vi kan åka hem då det är mycket folk och skulle ta lång tid. Ja ha men nu har hans läkare sagt att vi måste kolla upp honom. Nä, ingen ide säger de, kanske imorgon om han inte är bättre. Han hade 40.3 i feber då vi stod där. Blev nog lite ställd men vi packade in oss i bilen och gav oss av hemåt. Då slår det mig;
'Men vad gjorde jag?! Åkte jag hem?! Vågar jag det?! De på ALB sa att vi måste kolla upp det'... Väl hemma ringer vi ALB som blir skogstokiga på akuten och typ på mig som åkte hem utan att protestera... Säger de att han ska kollas upp måste det göras. Japp. Läkaren från ALB ringer akuten och vi packar in oss i bilen igen... Gah. Så tröttsamt.

Avlöste varandra. Och blir sedan hemskickade mitt i natten. Ingen vet ännu varför han har ont och kräks. Febern kanske beror på virus... Idag ringde onkologen igen. För att kolla hur han mådde. Och fortfarande är det ju så klart inte så bra att han har ont och rätt som det är kräks. MR ska göras då febern är borta. Mest troligt är att det blir för tufft för honom på förskolan och att han typ blir så slut av den tid han är där vilket resulterar i trötthet och smärta, men att febern är antingen vanlig virusfeber eller kroppens sätt att säga stopp. Det ska utredas vidare.

Igår var han piggare än vad han varit idag. Så deras teori verkar stämma med tanke på att han går var och firade finaste kusinen som blivit tonåring!!!
Ja ja, jag vet varken ut eller in. 

För att rensa tankarna och få dem sorterade i 'rätt fack' fungerar träningen som en räddare! Igår blev det trappintervaller med påföljande simning. Shit vilket bra pass det var! Och trapporna var någon form av nära-döden-upplevelse

Jag och Moa tillbringade eftermiddagen och kvällen i Tumba, med seriesim. Kul, och vilka duktiga simmare klubben har! Plus i kanten till Moa som persade på 25 fj och tog segern trots att hon är ett år yngre än de hon simmar mot. Vi fick se många personliga rekord och fina simningar!!! 

Mopsträning...

Hemma!

Första dygnet hemma bestod av tvätt, tvätt, tvätt och MÅLNING av ribbor. Japp snabbt tillbaka till verkligheten.  Vi hann oxå med en supertrevlig middag med bubbel och grillning 

Liksom simtävling, 1000 m öppet vatten för mig och 300 m öppet vatten för Moa.



För egen del handlade loppet om att överleva efter en dryg vecka utan träning. Med 16.5 grader i vattnet var det långt till de temperaturer som uppmättes på Mallis. Teknik fanns inte alls, men huvudet sa simma och jag simmade i mål som första dam. Sista utetävlingen för säsongen. Nu väntar träning i hög dos med målet i SM. Och som grund i träningen till EM. Sedan ska jag faktiskt lägga ned tid på öppet vatten säsongen. Det är så kul och vore kul att se hur långt man kan ta sig.

Har hört att antalet simmade meter per pass på hög intensitet bör vara... Massor. Den tiden finna inte för mig, men jag ska göra det bästa av de timmarna till träning jag har!

Let's go!

Sedan i måndags har jag även invigt min nya arbetsplats. Spännande. Redan nu har jag startat upp med utredningar. Känns gripbart och utvecklande. Skulle bara vilja vara där lite mer...

Kvällsträning i kvällssol

Vilket underbart avslut på en solig dag. Kändes inte alls lockande att dra på sig både baddräkt och våtdräkt för att dra iväg för ett kvällspass. Men ack så vackert, skönt och välbehövligt det var!

4200 meter i en spegelblank sjö med solnedgång. Fridfullt, naturnära och ett flow i den annars ganska lugna simningen. Kändes grymt bra och nya våtdräkten var superskönt att simma i.




Vilket väder! Ok, när vi åkte hem vara det bara 10 grader i luften men betydligt varmare i vattnet. För första gången i öppet vatten kände jag mig varm och svettig. 

Härligt avslut helt enkelt!

Ett lyckat läger med ett underbart barn-och ungdomsgäng

Hallstahammar 2015 var sig inte det minsta likt Hallstahammar, typ 1993... Då var jag själv där på läger, avverkade runt 7-8000 per pass i regn, blåst och typ minus grader... Allt var blött. Stugorna vi bodde i räckte inte riktigt till för att torka allt i.

Nu for jag dit med ett underbart gäng och dessutom sol! Varje morgon, utom en möttes vi av ett fantastiskt väder. Visst, lite kyligt i luften vid sex sju på morgonen, men så underbart. Är man ansvarig för 17 barn går tiden mycket fort. Vi ledare hade fullt upp med mat, disk, fix och såklart träningspass. Vi har hunnit med otroligt mycket och väldigt roliga saker. Många Goa skrattstunder har vi bjudits på!

Bassängen var sig dock lik...

Paddling i Skantzsjön.

Fin tjej innan vi ska paddla tillbaka ❤️

Utsikt under en morgonlöptur!

Kanalcafe.

Expedition a la Emma...

Vacker natur!

Blå himmel....

Nysprungna ben!

Först på plats.

Ja, ett superbra läger med världens bästa tränare/ledare liksom alla simmare!

Det har simmats massor, för egen del kom jag upp i ca 56 000 meter. Moas grupp hamnade på runt 28 000 meter. Imponerande. De flesta hamnade på ca 40-45 000. Grymma ni är. Pass som var inriktade på teknik, lite syra, men framför allt uppbyggnad. Lägg sedan till bålstyrka, fysträning och löpning. Mornarna innan de andra vaknat tillbringade jag springandes runt sjön. Helt underbart och nästan magiska vyer. 

Kroppen är lite seg, så där som den ska vara efter träning. Idag blir det lugnt, bara ett styrkepass, skönt👍. 

Och dessutom hörde jag ryktas om att poolhäng hemma gällde idag, enligt barnens önskan! Tror det passar mig fint mitt bland tvättberg och nybakta bullar!

Nu kör vi VAB igen

Japp, verkligheten och ordningen är återställd. Efter några roliga och framförallt välbehövliga veckor på jobbet är jag nuvåterigen hemma med Hugo. Jag bara älskar denna lilla varelse, även om jag saknar jobbet enormt, redan. Den sista augusti är det dags även för mig att återigen försöka få till en normal vardag. Samma arbetsplats, men en annan inriktning. Ska bli så kul! Enda orosmolnet är hur mycket Hugo orkar vara på förskolan eftersom han blir så himla trött efter inte alltför lång tid. Allt vi gör får han verkligen betala för. Både genom smärta och genom trötthet. Men som han säger så är det värt varenda minut av roligheter för att sedan behöva må dåligt. Här hemma är ju en sak; han leker en stund, eller badar en stund, för att sedan bara ligga. Är vi på språng ena dagen ligger han verkligen hela dagen efter. 

Igår körde vi race i Täby 

Nys kläder till skol- och förskolestart. Hugos ben har vuxit bra mycket i sommar, alla byxor satt på halvavaj. Dock har han krympt tre cm sedan operationen i maj. Antar att ryggen återigen börjar säcka ihop. 


En dag tillbringades på gröna Lund. Lillkotten vann allt, till sin systers bedrövelse. En rolig dag med mycket åka blev det!


Massor av nyplockade blåbär av kusin! Perfekt i allt, typ. 
 

Liksom en massa kantareller, sjukt gott. Och stort tack!


Solen har tittat fram lite då och då. Vilket jag så klart utnyttjade med morgonlöpming, pool och frukost bredvid! Hur härligt är inte det?! Jag älskar att springa. Då befinner jag mig i min egen bubbla, i naturen, oavsett väder. Så klart föredrar jag sol, men även regn är bra njutningsfullt ibland!

Det har även blivit en del simning, inomhus, och mer som rehabträning sedan magen och gallan. 


Ensam kvar i en hel bassäng tackar man inte nej till. Magen känns nu bra. Vågar inte ta i och inte heller bli alltför andfådd, men så länge farten är under kontroll känns det bra. Så skönt. Hade räknat med bra lång tid innan jag kunde köra igång igen. Men som läkaren sa så har jag väl min 'starka' kropp att tacka kort rehab tid för. Jag känner mig stark och inte det minsta trött eller sliten i kroppen. 

Tävlingssäsongen är inte slut än. Får se hur det blir, men jag är mer än taggad!

Amfibiemannen 2015

Så kul! Grymt roligt. Inte så jobbigt. Men. Fruktansvärt. Magont. 

En solig och härlig morgon inväntades båten vid Räfsnäs brygga som skulle ta oss till lidö, där starten skulle gå. Massor av människor. Alla glada och en härlig stämning bland alla. Jag var taggad, även om mäkta nervös. 

Väl framme på Lidö var det ännu mer folk och dags för incheckning och registrering. Koll av våtdräkt, visselpipa, första förband och karta. Egentligen förstår jag inte varför kartan ska med, man springer efter en snitslad bana. Kartan låg nedtryckt i våtdräkten under hela loppet, där den även låg kvar vid målgång.

Samtliga sträckor från Lidö till Arholma, så väl löpning som simning. Sedan ska man även ta sig tillbaka dessa sträckor.

Starten gick och löpningen kändes mycket lätt. Lite smått illamående av all mat jag tryckt i mig innan. Första simningen mellan Lidö och Idö var vågiga 1110 meter. Kändes dock mycket lätt och visst det var kallt i vattnet, men ändå ok. Terrängen på Idö var till en början bergig, riktig bergig, sedan planade det ut och jag kom in i löpningen riktigt bra. Ett skönt tempo där det fanns massor mer att ge. Simningen kändes bra, vågigt och på grund av det något svårnavigerat. Upp och ned i vattnet, upp och ned på land.



Väl på arholma kändes det kanon. Genom typ träsk och ormbunkar fastnade nästan skorna. Men så plötsligt fick jag ont i magen. Som höll. Fast 100 gånger värre. Det gjorde så ont. Gick inte stt andas knappt. Över hela arholma, dryga 5 km, genom batteriet och ned för klipporna i vattnet. Den simningen var skön, inte så mycket vågor. Sedan tillbaka över hela Arholma tillbaka. Här hade jag så ont att jag typ kippade efter luft och smärtan var outhärdlig. Trodde som sagt att det var håll och att det skulle gå över. Stundtals gjorde det så ont att det svartnade för ögonen och varje försök till andetag liksom steg eller hopp över rötter gjorde fruktansvärt ont. På ett konstigt sätt tig vi oss ändå i mål. Så klart ledsen över att sinkat min lagkamrat, men vi gick ändå i mål som femte damlag. Fyra hade vi garanterat kommit om magen inte ställt till det. Ändå är jag nöjd över att ha tagit mig i mål med denna smärta. Kroppen är pigg och det var ändå sjukt kul!

Så, vad var det med magen då? Efter typ ett dygn i akutvårdens händer och otaliga prover och röntgen och ultraljud visade det sig ha varit ett gallstensanfall som förmodligen ledde till en enorm muskelbristning i buken. Proverna togs ett flertal gånger och värden började till slut bli något bättre. Men fortfarande ont, ännu ännu mer än under loppet. Varenda in/utandning gör ont, varenda steg skär som en kniv i magen, varenda rörelse är en plåga. Förmodligen blir det bättre om ett tag, kommande tävlingar ligger dock i fara. Skit. Brukar inte vara skadad så här, det suger. Men bara att ta nya tag.
















Det närmar sig

Om en vecka är amfibiemannen över. Huha. Träningen inför tävlingen avlöper enligt plan. Löpning, simning och styrka varvas om vartannat. Bästa träningen var i tisdags. Ett långt swimrun-pass i avklippt våtdräkt.

Betydligt lättare att springa. Panikkänslan över att musklerna trycks ihop fanns inte. Dock blev det lite kyligt under simningen. Men hellre att det känns någorlunda fritt under löpningen. Den paniken som kan infinna sig då det börjar koka i en våtdräkt är inte så rolig. 

Simning redan klockan sex stod på schemat en morgon. Sjön var spöklikt vacker och en mystik rådde. Ångan låg som dimma över hela sjön. Det var magiskt. Och ännu ett bra pass med simintervaller avklarades! Det har blivit löppass med kvalité men oxå lite längre mer kondition. Försöker köra styrka enligt plan, men timmar lite på det... 


Skulle ställt upp i ett lopp, simning, imorgon, men det blev inställt. Känns ganska skönt dock. 

Efter amfibiemannen väntar återhämtning och vila! Det behöver min kropp. Visst, ett och annat pass blir det säkert, men då bara lugnt utan fokus. Då laddar jag om inför SM i höst. Det blir en deltävling mot em i vår.



Stockholm royal park aquathlon

Förra helgen var vi några stycken från simklubben som var ute på Djurgården, Stockholm, och deltog i Stockholm Riyal Park Aquathlon. En årlig tävling där några av Sveriges, och andra länders, riktigt duktiga simmare och triathleter deltar. Tävlingen kan göras enbart genom simning 1, , 2, 5 eller 10 km där de två sistnämnda sträckorna är tävlingsklass. Vill man dessutom springa kan välja på 7, 14 eller 21 km där tävlingsklasserna är 1 km simning + 7 km löpning eller 5 km simning +21 km löpning. En tidig morgon begav vi oss dit. Till synes perfekta väderförhållanden! En härlig stämning mötte oss i start/målområdet. Glada idrottsutövare och publik kors och tvärs. Startlistan hade publicerats redan veckan innan så jag visste vilka som skulle vara med i min klass. En hel del bra simmare. Nervös är mig bara förnamnet på hur jag kände mig. 5 km stod på schemat för mig. En sträcka jag aldrig tidigare genomfört i öppet vatten. 

Många simmare trängdes i vattnet och alla ville ha en så bra startposition som möjligt. Startögonblicket är för mig det värsta då det gäller öppet vatten. Avvaktar lite för mycket, tar för mig för lite. Kallt i vattnet i Dkurgårdsbrunnsviken var det. Det ryktades om 16 grader, men vet inte jag...
Hur som iväg kom vi. Efter ca 600 m kom jag i kapp två simmare. Länge låg jag och funderade på om det var mans- eller kvinnofötter jag hade framför mig. Simmade hela tiden in i deras fötter men kom in i ett behagligt tempo där det hade kostat mer att simma om än att ligga kvar. Så där låg jag i ett mycket behagligt tempo och kände hur kul och lätt det var. Så här i efterhand borde jag ha försökt att simma om tidigt så att jag hade kommit loss, men tror oxå att jag då hade kunnat bli lite för trött och inte hållt loppet igenom. Gjorde väl ingen försök till att komma förbi direkt. Kom upp dom 2:a endast 16 sek efter en tjej som är med i landslaget öppet vatten. Kändes grymt kul och som vanligt finns det mer att ge. 

Ett härligt gäng efter prisutdelningen.

Denna vecka har träningen flutit på, tidiga mornar eller sena kvällar. Allt för att inte nalla av familjetiden försöker jag hitta tid då de sover eller gör annat. 

Skavsår de luxe

Efter ett långt swimrun-pass, 2 timmar och 20 minuter ser jag ut så här

Ja, och det gör faktiskt skitont! För att inte tala om nacken. Tur att jag fått äran att buzza compeed! Räddaren i nöden! Enkelt att sätta dit och hjälper direkt som en liten extra hud 🙏.

Men vad kul det är köra swimrun! Underbart! Att varva svettig löpning med sköna dopp måste ju vara den ultimata träningsformen, dessutom blir det aldrig långtråkigt att bara nöta en och samma sak hela tiden! Har du inte testat är det dags nu.

Klippte även av den ubergamla våtdräkten igår...

Just det där momentet skär lite i hjärtat. Att klippa i så dyra saker... Men å andra sidan var det ett gammalt köp som egentligen blev fel då den var på tok förstår.
Befrielse att springa med kort dräkt istället för lång. Lite kallare i vattnet dock.



Bästa helgen på länge!

Tack våra underbara vänner för en fantastisk helg! Helt perfekt och rolig på alla sätt och vis! Leksand och dess sommarland visade sig från sin bästa sida! Sol, värme, glatt gäng, glada och pigga barn och ett glas vin var vad som behövdes! Ok, det där med pigga barn tar jag tillbaka nu, Hugo ligger/sitter där han är med små avbrott för ett dopp i poolen. Heeeeelt slut. Men som han sa, det är det värt! 

Helgen innebar även Vansbro för mig och Moa. Efter en urusel start i elit 2 hamnade jag till slut på en 7:e plats. Något jag är nöjd med även om det var trångt i starten och jag väntade för att få fritt vatten att simma i. 
Tjejsimmet gick riktigt bra och jag är nöjd med både placering, 2:a, och simningen. Lika där, för feg i starten och vågar inte trycka på. Sedan får jag kämpa för att simma om... Mer träning på startmomentet alltså.
Prispallen. 

Även Moa simmade. Med bravur! 1000 m i motströms vatten. Hon tog sig igenom och var superstolthet sedan!
Moa kämpar på och har ca 500 m kvar.

På lördag är nästa lopp. 5000 m ute på Djurgården i Stockholm. Första gången jag kör den distansen. Spännande att se hur det funkar. Sedan laddar jag om för amfibiemannen och SM till hösten. 

Kroppen har vaknat och igår kändes det riktigt bra på träningen vilket innebar swimrun med totalt 1,2 mil löpning och 3 km simning. Ska ta tag i dagens pass om en stund! En tanke har börjat ta fart, det skulle vara kul att tävla mer, se hur man står sig gentemot hårt motstånd. Det är bara det att jag aldrig skulle vilja satsa heltid på min sport, jag vill att det ska förbli ett intresse som gör mig glad! Samtidigt så vet jag att det finns sjukt mycket mer att ge. Men det ska jag nig gå ut iaf!

Den känslan

Vilken underbar upplevelse! Att återigen simma i bassäng var ju som balsam för själen! Känslan av att vara fri från våtdräkten, se botten, eller ens något och känna den välbekanta klordoften var ju oslagbar idag! Tur att vädret bestämde att passet blev inomhus!

Så vad simmades då?
Jo huvuddelen bestod av:

10(400 frisim fart 3 + 75 max) st 7 min

Kändes grymt lätt, antar att det till största delen berodde på att axlarna slapp dräkten. Sedan blev det en serie med snorkel och in- och avsim. Kul var det iaf!






I did it!

2,1 mil löpning. För första gången. Mentalt tog jag mig igenom det! Sprang inte värst fort, och hade massor av ork kvar. Men benen var bra trötta på slutet, sista 2 km kanske. Men jag fortsatte och jag gjorde det! Inte så värst trött, mest hungrig! Och törstig. Kommer garanterat springa denna rundan fler gånger! Distansen på amfibiemannen snart ✔️! 

Swimrun

Har hunnit med två swimrin-pass till. Kommit upp i dryga 4000 m simning på vardera pass. Att simma och springa i våtdräkt suger och sliter. För att inte tala om hur det är att simma med skor. Mycket märklig känsla. Skir flyter, likaså benen med våtdräkt. Detta i kombination gör att jag får ett onaturligt vattenläge där det i stort sett är omöjligt att sparka med benen. Men träning ger färdighet. 

Det var dock en befrielse att ta sig skorna och köra utan skor igår. Vilken skillnad. 


Drag, tryck och rotation fanns. Det gick att pressa på med benen ich farten kändes ok. Nu är det inte så många pass kvar till Vansbro. 3000 m på lördag, om en vecka och 1000 m på söndagen. Jag är taggad, bara den ordentliga farten och känslan vill infinna sig så! SM blir det tyvärr inget av. Läkarbesök går före. Trist, men sant. 

Och sedan, om en månad är det dags för amfibiemannen. Död redan innan, men det ska bli en kul utmaning. 

Idag, snart, styrka och ikväll tänkte jag försöka få in ett långpass löpning. På två timmar. Har aldrig sprungit två timmar i sträck och bör väl få in minst 2,2 mil löpning innan amfibiemannen. Och nästa v blir det inte. Så ja, det får bli idag när barnen somnat ikväll. 

Tagga!

Morgonrunda fick sparka igång dagen!

Då båda barnen vaknade vid sju idag bestämde jag mig illa kvickt att dra på mig löparskorna och springa en sväng ( och ja, jag ser vårt hus heeeela tiden och är inte mer än ca 200 m hemifrån ). Barnen låg i sängen och mös med och till Barnkanalen. Nu blev det dryga 17 minuter och en runda på 4 km. Kändes lite segt, men inte snabbt, och inte det minsta trött. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till. Men när jag kom hem och ser att jag haft en snittid på 4.26 per km, ja då blev jag nöjd! Innan frukost. 


Möjligen kan löpstyrka, intervaller, backträning och trappsteg nu visa sig i form av resultat! 💪 frukosten bestod av ägg, grovt bröd, grönsaker, juice, kiwi, egengkord müsli och kaffe såklart och avnjöts med mina små hjärtan! 

Till Hugos stora glädje fick han idag vara med och fira midsommar på förskolan. Trots lite feber och trött imorse var det ett enkelt beslut att ta. Och han var så glad! Bästa förskolan👍! Helt plötsligt fick jag tid att riva av lite ärenden som bara skjutits upp i det oändliga för att han inte orkar hänga med. Och tiden utan barn finns aldrig när man vabbar. Ja på kvällen då, men då är det inte så många affärer öppna. 


Swimrun

Hade nästan glömt hur kul det var! Idag, med bävan, för det kalla vattnet, var det dags att återigen dra på sig våtdräkten. Det var inte så farligt kallt, eller ok, klart det var kallt, men 16 grader visade termometern och det var bra mycket kallare i Vansbro förra året. Passet avlöpte enligt följande;
2 km löpning
800 m simning
2 km löpning
1000 m simning
2 km löpning
1200 m simning

Faktiskt så är det väldigt befriande att simma i öppet vatten. Fridfullt, nära naturen, utomhus, glädje och lite skräckblandad förtjusning. För egentligen trivs jag ju bäst i bassäng... Hade oxå glömt hur kämpigt det faktiskt är att simma i våtdräkt och i öppet vatten för just axlarna. Men som sagt, hur kul som helst!!!

Trött, mätt, varm och belåten har jag nu kollat in Robinson finalen. Ett program jag gillar och har vid några tillfällen drömt om att gå vara med. Men bara på kul! Skulle ju vara grymt kul att se hur man ligger till på tävlingarna!

Sidan av ansiktet värker, grymt mycket. Hoppas penicillinen verkar snabbt.


Lite småtrött i kroppen



Startade söndagsmorgonen med frukost, ensam, på altanen i strålande sol medan de andra sov. Hur underbart är det inte?! Sittandes där kommer min lilla prins upp och ut och gosar ner sig i mitt knä. ❤️

Hur som; drar på mig träningskläderna för att springa de 7 km in till badhuset där ett pass på ca 3500 m väntade. Sedan på med löparkläderna för att lunka de 7 km hemåt igen. Trött, nöjd och slut! Löpningen känns helt ok. Och idag gick simningen bra oxå. Har varit inne i en sådan där ökenperiod när inget stämmer. De perioderna måste man ta sig igenom. Det lossnar alltid. Någongång i alla fall. Och idag var det en sådan dag. Passet bestod av kick och arm.

Igår avverkade jag intervaller. 20 st 30 sekundare med 15 vila mellan. Lite läpstyrka på det och benen var som gelé!

Fredagen bjöd på 6 km löpning i ok tempo och 4,1 km simning då Moa tränade. Och sedan en pizza på det i soffan...😃



Tidigare inlägg
RSS 2.0