Jag som ville ha en lugn kväll har verkligen fått det. Moa somnade vid sju och Mr Right jobbar över. Säkert inte hemma före tio. Så trist. Jag har ingenting att göra. Inte för att jag ens orkar det, men det brukar liksom alltid vara rörelse hos oss. Alltid någon att prata med eller några vänner som är här.

Men jag klagar verkligen inte. Det är hur skönt som helst på samma gång som det är trist... Hmmm, vilken bra kombination. Tror jag kanske fortfarande är lite besviken över att inte få träffa läkaren idag...