Alla ni som umgås med en treåring vet att det tar på krafterna!  Till detta hör att dagen till ära var ledig utan jobb och utan dagis, men med en trasig bil. Nyss utflyttade till landet så är det svårt att ta sig någonstans. Det vill säga om man inte är tjurskallig. Och dottern var ju faktiskt lovad att åka till Junibacken idag... Sagt och gjort, på med kläder för att gå den långa vägen till den enskilda busshållplatsen för att åka den lilla bussen in... Som en skänk från ovan kommer en snickare från granntomten och undrar om vi vill ha skjuts! Klart vi ville, men egentligen vill jag ju bevisa att lantisar inte alls är lata...

Efter byte av bussar och raska promenader var vi så äntligen framme. Oj oj oj! Allt skulle göras, gärna fem sex gånger. Efter fem timmar hade jag fått nog men inte den lilla människan i en 3 årings kropp. Benen pinnade på upp och ner för trappor, rutschkanor och stegar. Med lite vuxen list så lyckades vi ändå ta oss tillbaka och återigen uppleva promenader och bussturer kors och tvärs för att komma hem.

Nåväl, ända hem kom vi inte. Det går inga bussar efter fem till landet... Bara att vänta på att sambon ska passera så att vi kan trycka in vagnen och oss själva i firmabilen... Sagt och gjort, men det var inte bara. Det var ganska fullt, om inte överfullt i bilen. Familjen Taikon, ja det är vi. Vi bjuder gärna på ett skratt!