Ja, igår tog jag alltså vaccinationssprutan mot svininfluensan, mot min vilja. Jag tycker att det är bättre att kanska få influensan och sedan vara immun mot den, men då vill jag ju inte smitta någon... På grund av att inte föra smittan vidare så bestämde jag mig för att ta den. Men jag är emot att man inte heller vet vad det kan vara för biverkningar. SÅ jag hoppas att de inte kommer om fem år och säger att alla som var gravida och tog vaccination har nu fött barn med ditten och datten....

En biverkning som jag i alla fall kan meddela att jag märkt av är en fruktansvärd smärta i överarmen. Det GÅR INTE att lyfta armen 90 grader. Hörde av henne som tog sprutan att de med mycket muskler i armen kan märka av det mer eftersom man sticker in i dem... Om det är sant vet jag inte, men jag lär väl i alla fall ha en och annan muskel där i och med många års simträning (och annan träning). En släng av feber har jag med, dock inte så farligt, ca 38 grader.

Moa är hur som helst än så länge frisk som en nötkärna. Jag hoppas innerligt att hon inte drabbas av feber tills imorgon, för jag både vill och måste verkligen jobba imorgon, de få timmar jag är där vill man gärna inte missa. Däremot var det en pers att få henne att ta sprutan. Tyvärr ser jag mig själv i henne och i hennes skräck för läkare och sprutor. Det slutade med att två sjuksköterskor plus jag fick hålla i henne. Det skar bra i hjärtat då... Men liksom med mig så går det inte att dalta med henne. Och sedan märker hon direkt att det faktiskt inte var så farligt. Nu är hon i alla fall vaccinerad och vet att om tre veckor cirka ska nästa tas... Inte min uppgift då hoppas jag!:-)

Känns lite småläskigt att de sprutat in något i min kropp som jag inte har full koll på vad det kan ge för biverkningar...