Ja, det är sant! I min mage vilar ännu ett litet litet liv. Tänk en liten människa som ska titta ut i januari!

Det ska bli så spännande och så mysigt! Vi är otroligt glada! Och Moa är väldigt föräntansfull och jag tror att hon blir världens bästa storasyster! Så kärleksfull mot allt och alla. Hon tycker att bebisen ska komma ut nu, men det tycker inte vi. Är i vecka 22 så än får den allt stanna kvar!
Spännande att se om det blir en tjtj eller en kille.

Jag kan inte påstå att jag mått så bra, illamåendet sitter i liksom förra gången, men har fått tabletter som jag verkligen tycker hjälper. För att inte tala om att värken i kroppen är bättre. Som läkaren sa så brukar det vara så då man har fibromyalgi. Kroppen blir varmare och det resulterar i att det inte värker riktigt lika mycket.

Visst är det underbart, ett litet liv som ska växa och som bara kommer från oss!!! Riktigt mysigt nu när magen börjar växa och man känner hur den sparkar!