Maktlös

Usch vad man känner sig maktlös när ens barn är sjuka. Denna lilla skrutt som man bara vill ska må bra, och så är det inte så. Igår blev det några vändor till läkaren för inhalation. Verkligen en stor eloge till dem som jobbar på barnmottagningen. Vilka underbara personer och inte alls så nonchiga som på vårdcentralen eller akuten. Det kändes verkligen som att de fanns där för oss!

Fick bli en sväng imorse med, så skönt att höra att Hugo inte hade så mycket slem i lungorna utan att det lät bättre än igår. Tredje och fjärde dygnet ska ju vara värst, men de sa att det kan vara för att vi sökte så snabbt som han redan låter bättre. Hoppas hoppas.

Blir tyvärr själv hela helgen med honom. Vi skulle på partaj fredag-söndag och Moa ska vara hos sina kusiner, men läkaren tyckte inte att det var värt att släpa dit Hugo. Ca 30 mil att åka och sedan multum med folk. Men jag VILL, hade varit så kul. Får väl se det positiva att klänningen jag tänkt ha säkert skulle varit för liten över brösten eftersom de är sprängfyllda med mjölk och antagligen kommer passa bättre nästa år... Lyckos Mr Right som får åka, bo på hotell med middagar och för att inte tala om hotellfrukost som jag älskar. Jag ska dock passa på att njuta av ensamheten med Hugo och verkligen ge honom all min tid! Myspys!!!

Mina 2 barn, fatta jag är 2 barnsmorsa... Det känner jag mig inte som... Kommer ihåg när jag var typ tonåring och tyckte att alla som hade barn var lastgamla, nu är man där själv, och 2 dessutom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0