Jag tror att vår lilla man njöt i fulla drag i morse av att vara ensam och få all uppmärksamhet av oss. Han lekte en stund efter frukosten. Och har nu sovit i över två timmar. Perfekt eftersom jag inte orkar göra någonting. Och faktiskt så njöt vi lika mycket av att bara busa med honom. Är det fel att säga så!? Nä, jag tycker inte det. Vi Älskar ju Moa-gumman, mest av allt på hela jorden, men ibland behöver man lite andrum. Och jag tror man glömt hur "enkelt" det är att ha ett barn att ägna uppmärksamheten åt än två. Och jag lovar att nu längtar jag efter Moa igen och vill att det lilla yrvädret ska komma hem! Det blir ju även väldigt tomt och saknaden efter hennes eviga prat finns ju så klart hela tiden. Men nu har öronen fått vila så hon får gärna komma snart!

Snart får du inte ha dina saker i fred grabben...