Stolt som få!

Idag drog jag iväg på ett morgonsimpass. Så skönt att simma i utomhusbassängen, synd att vi inte har så många träningar där. Och så klart gick det inte att hålla min fina lilla älskling Moa hemma. Hon bara SKA MED. Är ju i och för sig inga problem, hon kan simma och roar sig bra själv så sagt och gjort hon följde med. Medan jag simmade ett ganska slappt pass, som ändå blev 3950 meter, så simmade, badade och lekte hon.

När jag var klar så ville hon simma långt och mycket... Hon simmade, och simmade och simmade, vilket resulterade i två nya simmärken:


Järnmärket

Silver Hajen

Och kom nu ihåg att denna lilla dam endast är fem år... Hon slutar aldrig att förvåna mig, hon kommer komma långt med sin vetgirighet och vilja av stål. Men jag kan ändå inte låta bli att känna ett styng av oro av att hon hela tiden har så stor press på sig själv... Allt hon gör klarar hon hittills och ska helst göra allt med perfektionist innan hon kan tillåta sig visa oss... Vi försöker att inte ha så stora krav på henne på vissa områden, men hon fixar det så bra själv... Inte bra alls. Dessutom är hon världens sämsta förlorare i spel. Men det är ett bra sätt att träna på att man inte alltid måste vara bäst och att vi älskar henne lika mycket även om hon förlorar...

Svårt, man vill inte bromsa hennes utveckling, men det får inte gå för fort heller.

Hmmmmm.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0