Tänk att min lilla lilla flicka ska ut i den stora stora världen till hösten... Det blev helt plötsligt helt uppenbart för mig att Moa ska verkligen börja skolan i augusti efter dagens föräldramöte. Denna lilla lilla tjej ska jag sätta på en buss alldeles ensam för att gå i en skola utan mamma... Hon ska lämna förskolans trygga värld, och har bara drygt två veckor kvar där. Min lilla lilla plutt, tänk att hon blivit så stor....



Kan tänkas vara så att det är mamma som har svårast att släppa taget... Visst jag kommer åka med och se så att allt funkar med skolbuss osv i början, men denna lilla människa ska ut i den farliga världen, hon ska bli stoooor, fast att hon är så liten. Jag själv var ju pytteliten när jag var fem år, och jag antar att mina föräldrar kände precis likadant.

Nu vet jag ju att Moa är redo för skolan och har varit det länge, men på något sätt så har dagis varit en trygg plats. Man känner alla där, träffar dem flera dagar i veckan och nu är det snart slut. (Är ingen hönsmamma egentligen, men nya aspekter på hur livet ska bli för denna lilla dam har nu smugit sig på). På fredag ska hon ÄNTLIGEN få hälsa på i skolan, hur hon längtar.