Mammalivet är inte alltid så glamoröst som det kan verka på alla. Ibland är det nästan tabu att strosa omkring i sketna kläder med matfläckar och stripigt otvättat hår (ha ha, viket mitt ALDRIG är med tanke på alla besök i duschen efter träningar hit och dit...). Men vem sjutton tycker inte att det någon gång kan vara skönt att bara få vara en sådan där slashas till morsa!? Ska jag vara ärlig så har det väl i stort sett aldrig hänt att jag gått i mjukiskläder och struntat i att göra mig iordning sedan jag blev mamma för si sådär sex år sedan (shit...).

Idag slog det mig dock att här ser man till att vara hel och ren, men för vem!? Mig själv, såklart. Men hur kul är det att byta tröja typ fyra gånger på en dag!? Nu är det inte längre kräkfläckar som man kan skylla på, nej nu är det smör, banan, sås, tomat, gröt... En massa mumma, säkert en hel måltid, som finns tillgänglig. Och dagarna ser oftast ut som så; upp på morgonen och fixa iordning sig själv och frukost innan det är dax att väcka barn. Få i dem frukost, tvätta dem och sedan upptäcka att det kanske är dags att byta tröja... eller byxor... eller både och... Lunch, samma sak. Mellis, samma sak. Middag, samma sak. Ändå kan jag komma på mig själv med att strutta runt i höga klackar och rena tröjor. Skulle aldrig få för mig att gå ut i fläckiga kläder eller loda omkring. Det är inte jag. Och ärligt talat så hatar jag att gå i mjukiskläder en hel dag, men finns det något som är mer underbart än att krypa i sina favvo mjukisar på kvällen och bara vara!? Men varför sa man då inte kunna det på dagen!? Jo, för att dagens mammaliv ska ses som glamoröst, man ska vara tipp topp, lysa och ständigt göra saker med sina barn som ändå inte fattar ett skit av det man gör... För vems skull? Inte är det för barnen i alla fall. Jag tror de fullständigt skiter i om man har rena kläder på sig, åker jorden runt för att äta lunch istället för att bara få lulla omkring i trädgården och äta lunch hemma... Fast å andra sidan, så kanske man är lite gladare, mer positiv till livet i allmänhet om man trivs med sig själv? Och på kvällarna trivs jag i mina slitna mjukisar, nersjunken i soffan medan barnen sussar sött...

Förvirrande!? Ja kanske. Men alldeles sant.