Lamslagen

Efter några bra dagar utan allt för mycket värk så har herr fibromyalgi nu åter gjort intrång i min kropp. Värre än vad jag minns, trodde inte man kunde ha så här sjukt ont. Tänker jag efter vet jag dock att det är lika varje gång. Konstigt hur hjärnan fungerar och att den tränger undan jobbiga saker. Vill inte ha värken, vill inte ha skruttväder, vill ha sol och värme och känna mig hel och stark, inte så här. Som jag sagt förr, tur att jag har mina tussar, de får mig att kämpa, att göra det lilla extra som jag annars inte hade gjort. Hade det inte varit för dem hade jag dragit täcket över huvudet, låtit tårarna rinna, hela dagen, men se det går inte, för nu är det dags att gå (kravla) upp. Ha en bra dag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0