Söndagen tillbringades i ett regnigt, kallt och blåsigt Stockholm. Samtidigt var det en härlig atmosfär, värme bland deltagarna och fantastiskt roligt att få vara med som deltagare denna dag. Triathlon-vm är det naturligtvis jag syftar på. Vi var med som ett stafettlag, en simmar, en cyklar och en springer. Även fast jag hatar och har fobi för simning i öppet vatten gick jag med på detta, utan att egentligen ha en aning om vad jag gav mig in på. Skräckblandad förtjusning kan jag sammanfatta det som. 750 (800 sägs det att det var) meter i Riddarfjärden avverkades med panikkänslor. Men ändå, så kul! Jag växlade som första tjej, cyklisten tappade lite medan vår extremt duktiga löpare tog in, resultatet blev en hedrande 2:a plats! Faktiskt var jag snabbast av alla tjejer under söndagen, vem hade kunnat gissa det?!

Hur som: detta gav mer smak, nästa år blir det en individuell start för min del. Simning är det jag kan, men hur kul är det inte att kombinera det med mer allsidig träning, som just cykling och löpning?!

Just nu ligger fokus på sm/nm som går alldeles för tidigt på säsongen, redan om en månad och vi har knappt börjat med grundträningen än... Den tävlingen kommer helt klart bli en träningstävling inför kommande mästerskap, formen kommer aldrig hinna bli bra tills dess.

Men just nu känns det grymt att ha ett mål att göra en triathlon individuellt. Det ska jag fira med att cykla med pappa imorgon, handla nyttig mat och plugga psykologins vetenskapstrori.

Nu kör vi!