Första dagen på länge som jag inte har en sjukt hemsk och vidrig huvudvärk. Nu inte sagt att den är borta för det är den inte. Men det jag menar är att det finns en liten liten förbättring där någonstans. "Huggen" eller kramperna om man så vill, är inte lika intensiva som för några dagar sedan. Jag kan stå och prata med en person utan att behöva sätta mig ner eller hålla i huvudet i hopp om att det inte ska explodera titt som tätt. Känslan är obeskrivlig. Är det så här det kan kännas i ett huvud!? Förhoppningsvis är medicinen till och med så effektiv att den tar bort allt vad huvusvärk/smärta heter. Det känns som det där eländiga trycket också har gett med sig lite. Men det finns där, bara av att gå upp till bilen gör det sig påmint till tusen. Men ändå, det är så mycket bättre. Efter sex veckor med en huvudvärk och hugg från hell har jag nästan glömt hur det är att inte ha ont. Att inte grina så fort jag står upp eller ligger ner är en befrielse. Att vänster sida fortfarande inte fungerar och är domnad är en baggis just nu.

Det går åt rätt håll. Jag känner det. Det enda som jag behöver veta.

Att sedan se den ena examenskursens betyg bestå terminen ut är också en känsla som är obeskrivlig. Att ha gjort de två senaste uppgifterna med en hand och ett huvud som inte orkat läsa mer en några få rader i taget gjorde att jag hade som mål att få godkänt. Att jag nu dessutom lyckades få VG är bara bonus, och ingenting jag trodde. Jag hade varit lika nöjd med G, sen att VG är et bevis på att dte jaggjorde var bra, det är som sagt en bonus men ger ändå en känsla av lycka!

Att ens våga tänka tanken att lite skidor ska jag väl kunna åka med dottern i em, gör mig också lycklig. Om bara så 300 meter så är det en stor bedrift för mig just nu!

Det bästa av allt, bara några dagar kvar tills det är jullov. förhoppningsvis utan omtentor, men i alla fall, det är lov, och ledighet som ska spenderas med alla jag tycker om!