Nu...

... har jag lite egentid för mig själv. Mös med mina små änglar en stund innan de stoppades i säng. Eller mös, det var nog fel ord då det gäller Hugo i alla fall. Den ungen är full av små upptåg. Eftersom det är ganska svårt att själv krypa ner i en spjälsäng läser vi saga förhonom vid hans lilla bord. Tidigare i soffan, men nu har han själv valt att sitta där. Idag undrar jag om han hade lust att testa gränser!? Började med att han återigen skulle sittta i soffan och "läsa bock, griiiiisbock". Ok tänkte jag osmart drag av mamman men då jag kom till soffan skulle han sitta på golvet, bakom soffan (?), på bordet, i vår säng osv... Jag insåg viktigheten i att vara konsekvent, så vi återvände till hans lilla bord, dock inte helt utan protester kanske... Läste sa godnat och såklart den dagliga proceduren med att täcke, kudde och nappar ska kastas ut ur sängen minst en gång innan han faktiskt lägger sig ner... Men somnade gjorde han på två minuter, som vanligt.

Världens finaste tjej, Moa såklart, hade en massa att prata om, vilka goa funderingar det finns i en sexåring, och vilken tur det är att man faktiskt tar sig tid till att lyssna på dessa underbara tankar.

Jag är glad att vi har så otroligt fina barn även om de ibland promenerar på sin mammas nerver, de och Mr Right betyder allt i mitt liv! Tänk att livet blev så otroligt mycket rikare av dessa små skruttar! Ingenting är omöjligt, men ibland tar det bara lite längre tid, och denna tid med sina barn är värd att ta sig!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0