Varje dag kommer Moa hem och säger att X och X slår henne och några tjejer till och att de säger fula ord och är elaka. vi påtalade detta för fröken vid utvecklingssamtalet i höstas och det var också det enda som Moa inte gillade med skolan. Vi fick till svar att det verkade ha lugnat ner sig och att 'killar kan ju vara lite sådär' i den åldern...

Visst, absolut. Men, nu har Moa gått två dagar i skolan och likväl kommit hem båda dagarna och sagt att X och X slagit henne och några andra. Tidigare har vi sagt att killar gör si och så, att det är hör att de är kära osv, men idag kände jag bara att nu får det räcka. Det kan ju faktiskt utvecklas till något annat och hon som älskar skolan kanske snart inte vill gå dit. Hon talade om att det gjorde lite ont i hjärtat då de var dumma mot hennes kompisar eller mot henne och att hon kände sig ledsen över det.

Jag säger inte att hon är felfri, jag har bara hört hennes version, och vi har försökt att inte ta så hårt på det, men jag tycker inte det är ok längre och vi måste ju faktiskt ta det hon säger på allvar och lyssna. Det är vårat ansvar. Vi har oxå pratat om varför de kan tänkas hålla på så och om hon gör något för att påverka.

Så, nu har vi tagit tag i ett mail till fröken, jag tycker att sådant här ska uppmärksammas, hade det varit något av mina barn hade jag velat ha reda på det så att vi skulle kunna ta tag i det direkt. Killar är busiga, visst, men för den sakens skull ska det inte vara tillåtet att kränka någon annan genom handling eller ord...

Väntar på en kommentar hur fröken/narna upplevt detta....

Fortsättning följer.