Min kropp värker som aldrig förr. Blåsigt, regn som hänger i luften, ingen träning och de föregående veckornas simskola sätter sina spår. Galet att det ska vara så. Varje dag handlar om att acceptera värken, göra det bästa av situationen och försöka hålla humöret uppe. För min och för alla andras skull runt om mig. Idag vill jag bara lägga mig ner, vänta på en ny bättre dag. Låtsas att denna dag inte existerat, och klockan är inte ens åtta... Kan knappt hålla telefonen, orkar inte resa mig upp, men kan ändå inte sova för att det gör så ont. Kul, eller kanske inte alls...