Ångest... Ja, jag tror det. Inte äkta ångest i sin rätta betydelse, mer en tyngd om att bara få det överstökat och kunna lämna den biten och gå vidare. Med dubbla känslor. Personlighetspsykologi är förbannat kul, men också förbannat mycket att hålla reda på utifrån alla snubbar som ska säga sitt. Vissa saker skiljer sig extremt mycket, medan andra bara är små nyanser av en annan syn... Men ack så viktiga, tydligen.

Så efter att ha råpluggat i tre dagar så har jag nu plöjt de 750 sidor och ska ta tag i föreläsningsanteckningarna som en repetition. Ahh, vissa saker har jag stenkoll på, andra inte. Jag skiter i vad den fundamentala lexikala hypotesen anger om människor till exempel...

Morgondagen närmar sig dock så det är väl bara att ta tag i. Det blir plugg några timmar, sedan en löptur, årets första. Härligt, och gudomligt skönt att rensa huvudet så att man får in lite till sedan!

Go girl!