Lördagen tillbringades på sjukhus. Kul. Nej.

Imorgon kommer jag tillbringa i alla fall förmiddagen på sjukhus. Kul? Nej.

 

JAg vet inte vad som riktigt händer med min kropp och mitt huvud. Ont gör det. Varje gång ska man gradera smärtan från 1-10. Ja, va fan tror ni, 11... Men nej, så säger jag inte. Utan jag jämför med smärtan vid mina förlossningar, där barnmorskan också fick samma svar. Jag står nog ut lite till utan smärtlindring. Ska det göra mer ont så avvaktar jag. Fast det gör så ont så man kräks. Så ja, en åtta nia då... Dumma dumma mig. Varför inte släppa spärren och tala om hur jävla ont det gör!?

 

I lördags fick jag göra det. Blev knackad på huvudet och tårarna kom. Läkarens svar var att "OJ, det gjorde visst ont..." . Ja, vad tror du, jag säger ju att jag har ont. Säger jag det så hittar jag inte på...

 

Aja, hur som efter som det inte gått över det minsta idag, trots morfintabletter, så skulle jag ju återkomma. Så ja det gjorde jag. Tydligen så hade provsvaren kommit från när jag låg inne och fick reda på att det behövdes en timma för mig, en akuttid fungerade inte. Och till min återbesökstid den 12 december gick det inte att vänta. Så imorgon klockan nio kanske jag får lite klarhet i något alla fall. Helt plötsligt gick det alltså att få en tid!? Och med orden att jag skulle uppsöka akuten om det blev outhärdligt idag och om jag inte står ut tills imorgon... Eller hur?! Skulle inte tro det...

 

Listan kan göras lång, men jag tar min sega kropp och värkande huvud och pallrar mig dit imorgon så får vi se. Kanske en och annan alvedon till kan funka!?