OK, jag vet, jag har inte varit den mest uppdateringsbenägna personen på sistone. På grund av personliga skäl så väljer jag att hålla det för mig själv och hoppas att det blir en liten ändring nu...

 

Hur som så tänkte jag bara inflika lite snabbt att Hugo både är napp och blöjfri. Blöja har han inte haft sedan i augusti, och han är verkligen duktig. Napparna lämnade han så glatt till kaninerna, vi vågade inte hoppas på en timma ens utan skrik efter nappar, men oj så bra det gick. Inte ett knyst. Stor säng kom liksom också i ett nafs...  Tänk att liten blivit så stor... Åh, men han kommer alltid vara min minsting och världens goaste lilla kille! Det är inte klokt att en sådan liten människa kan sätta så stort avtryck i ens liv.

 

Självklart har han gjort det tillsammans med sin älskade storasyster, som han, liksom vi avgudar. Vilka framsteg en individ kan göra inom så många områden. Jag skulle snarare kalla henne för en minitonåring. Jo jag tackar ja. Vilka humörsvängningar, aldrig skådat dess like...

 

 

Det gäller att ta damen på rätt sätt...

 

Simtävling i söndags som hon genomförde med bravur. Det roligaste på hela tävlingen var enligt Moa att hon vann på en av lotterna...

 

Själv så är det hektiskt i skolan. Galet. Vet inte hur jag ska ro i land detta, men än så länge har det gått över förväntan, med VG på allt jag lämnat in, och jag som inte ens fattat vad jag babblat om. Tydligen något som fastnat då.

 

Tiden spenderas till att skriva Uppsats. Veckorna springer iväg, redan vecka 43, och snart har halva tiden gått. Gah, gäller att ligga i. Blir stressad av att bara ens tänka på det. Men egentligen så är jag nog innerst inne medveten om att jag ligger bra till tidsmässigt, men som vanligt vill jag helst ligga FÖRE mitt eget tidsschema, det är då jag finner ro för själen.

 

Idag väntar fyra timmars skrivande till, sedan badhuset med min ängel (ha ha, det är där hon trivs som bäst, där är allt frid och fröjd) sedan dags för egen träning som ska avslutas med middag på restaurang med la familia! Mys!

 

Imorgon blir det middag hos finaste vännen för la familia, sedan väntar däremot en tuff tid för mig. Inget jag vill, inget jag vill gå igenom, inget som lockar men ändå något som måste göras. Fan, när ska livet vara lätt att leva!? Jag menar har jag inte tillräckligt med värk och skit? Varför detta med?! Precis när jag kommit tillbaka till träningen, kunnat fokusera, nästan ta i max, men i alla fall hittat flyt igen och är på banan i träningsplaneringen inför sm, ja då kommer såklart nästa sak. Hur mycket pallar en människa? Jag vet, finns de som har det värre, och jag har mina som räddar mig från att dala.