Dagarna rullar på, alldeles för fort. En mängd möte på jobbet är inbokade, finns ingen tid för fler direkt, men det trycks in på något sätt vilket gör att tiden går ännu fortare. Känns det som. Dygnet har fortfarande lika många timmar, liksom arbetsdagen fortfarande är lika lång... Men VAR tar tiden vägen? Imorgon är tiden vikt till att skriva, bara ett möte ska hinnas med. Och den obligatoriska friskvårdstimmen:-). Hur perfekt kan det inte bli att avsluta dagen en timma tidigare, träna på arbetstid genom att springa hem i utlovat vårväder med solsken?!