Så, efter att ha gått igenom min egen uppsats så känner jag mig ganska klar med de saker som kunde varit bättre, som jag ser det. Jag kan inte göra mer än att stå upp för det jag skrivit samt ha bra anledningar till bvarför jag tänkt som jag gjort samt hänvisa till tidigare forskning.

 

Men det är int eutan en klump i magen som jag känner mig färdig med det...

 

Så hur är det då med den uppsatsen jag ska opponera på?

Igår kändes det ok. Men jag kan granska den i det oändliga och hitta nya saker. Antar att fokus får läggas på den vetenskapliga biten och se hur vetenskaplig den egentligen är. Den är bra, inget snack om det. Jag hatar att kritisera, vem gör inte det!? Här har jag egentligen ingen klump i magen utan snarare en stor oro över att jag något ska vara fel i uppsatsen som jag inte ser... Tänk om jag fått allt om bakfoten? Att jag tänker fel? Stavfel etc bryr jag mig inte om, men att tolka dessa invecklade statistiska resultat känns som en mardröm. Å andra sidan vet jag inte tat siffrorna är rätt så jag får helt enkelt gå på dem och tolka det utifrån det.

Tänk om morgondagen kunde vara över i detta nu... På ett stätt ska det bli så sjukt spännande, men på ett annat är det rena rama en nära döden upplevelse.

Jag lovar.