Mitt i stånkandet och flåsandes ringde läkaren. Bara för att liksom. Bara för att kolla läget innan påsk. Gulligt och tryggt. Och vi vet var vi ska vända oss om det behövs. Aldrig någonsin mött denna typ av läkare tidigare. 

Ja, idag hade kunnat vara dagen då Hugo skulle opererats. Tack för att det inte är det. Men ändå inte. Sjukt jobbig väntan, men vill väl samtidigt att den dagen inte ska komma... Då kommer jag sätta rekord på vad jag än gör på grund av oro, frustration, ångest, raseri uppblandat med lättnad för att tumören förhoppningsvis kan avlägsnas, om än lite.

Nu börjar påsken och jag ska ta cykeln och hoja och hämta Hugo! Ikväll blir det simttäning igen. Imorgon med, men dessutom bröllopsmenyavsmakning och trevlig middag på kvällen!