Idag är en sådan där dag som många, väldigt många, i vårt av långa land börjar arbeta. Inte jag. På ett sätt är jag lite avundsjuk, på ett sätt är det så klart ganska skönt att inte behöva stiga upp i ottan och ge sig iväg. Men jisses vad jag saknar jobb och vardagsrutiner. Att få ha en normal vecka med jobb måndag-fredag, helgkänsla och inga sjukhusbesök. Imorgon ska Hugo i alla fall till förskolan, bara en liten stund gör att hälsa på och typ vänja sig lite inför den 1:a september då tanken är att han ska kunna gå i den omfattning han orkar. Och jag ska få jobba!!! Hur som helst, nu kör Hugo sitt race i en-två timmar, blir trött och går själv iväg utan att säga något till sängen eller soffan. Sätter på tv:m och ligger där i ca en-två timmar. Och vet ni, oavsett väder och vind så har han fått göra det! Han verkar behöva det. Han kör, kämpar och däckar oftast hemma. Så det kommer nog gå bra med dagis! 
Och det är så dubbelt allt. Givetvis vill vi göra undersökningarna, men det skapar också oro.