Oro

Hur känns det egentligen i mitt lilla hjärtas huvud när han på kvällen ligger och vrider och vänder sug av smärta? Händerna över huvudet och gråt över att det gör ont? Tänk om jag kunde ta den smärtan istället... Det enda jag kan göra är att ge smärtlindring i form av medicin och finnas där. Torka tårar, vagga och trösta. Mitt lilla ❤️. Som det var igår var det längesedan det var. Det skapar oro. Måste man säga sådant till läkaren idag? Kan jag ens undanhålla det? Vill säga men ändå inte. Vad är nästa steg om vi säger det?! Innebär det medicinering bums? Vad gör vi med Hugo om vi inte säger något...

Ärlighet varar längst.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0