Tankar från min kammare

Ja, ibland är tankarna många. Hit och dit. Allt känns dubbelt.

Hugo är stundtals mycket pigg! Han kör verkligen på, sitt race när vi är någonstans. För att så fort vi sätter oss i bilen totaldäcka. Likaså hemma, så fort vi kommer hem går han in och vilar en eller två timmar. Väljer själv, och drar sig undan utan att säga något. Sätter sig i soffan, eller lägger sig i sängen. Det sker även under leken med andra kompisar, utan förvarning och utan att säga något går han och vilar. För att sedan åter igen leka. 

Att han frågar var han är, eller vem som är här, är konstigt. Att han säger att huset flyger och välter, att det känns så hela tiden, är något jag skulle vilja känna, för att förstå vad han menar. Att han talar om för oss att han håller på att svimma och lägger sig på soffan, är det sant? Har han hört någon annan säga så? Vet han vad svimma är? Att han ibland säger att det känns som om han ska kräkas och att han har ont i huvudet, vad står det för?

Mina frågor är många.

Hur mycket kommer han orka gå på förskolan? Att pressa sig där och inte orka göra något hemma utan bara ligga inne medan kompisarna är ute, är det drägligt för honom? Vad är lagom? Jag vill arbeta, så mycket det går, Hugo ska vara på dagis så mycket han orkar, men vart går gränsen för vad han orkar för att må bra?! Vill de ha mig på jobbet och vilka uppgifter kan jag utföra de timmar jag är där? Om drygt en månad är det ny operation, vilket innebär en månad hemma, minst, igen. 

Livet är märkligt. För ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle stå med dessa tankar jag har idag. Ett virrvarr. Ena sekunden total lycka, andra totalt kaos. 

Vi lever för varje dag, för varje sekund, med en glad och pigg Hugo. Men det är faktiskt inte allt som går att leva oplanerat i. Oordning har en tendens att innebära lite kaos. 

Nästa undersökningsperiod närmar sig. Vilket innebär rädsla, oro och uteblivna timmar och dagar på jobbet.

Ja, ni hör, inget för en arbetsvillig och ordningssam person som vill ha koll och kontroll på det som sker...

Men; imorgon ska Hugo till förskolan. Om han är glad?! JA!!! Jätteglad. Och Moa börjar trean. Stor dag, äldst på lågstadiet. Ny väska, nya kläder och nya stövlar, vad mer behövs?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0