Natten var... Pipande. Morfindroppet pep hejdlöst ca var 20:e minut hela natten. Detta innebär att man måste larma. Först kommer en undersköterska in och frågar vad det är och sedan sjuksköterskan för att åtgärda problemet. Vid femtiden stängde sköterskan av det. Planen var att de skulle stänga av det sex i morse iaf. Lite extra doser oralt, men det fungerade finfint! Både jag och Hugo lyckades sedan skrapa ihop sömn fram till halv åtta ca. Kan inte påstå att han var glad och pigg då... Ont i nacke och huvud och inte en tugga frukost. Inget ovanligt dock. Lite mer ont enligt läkaren är normalt då han nu inte hade smärtpumpen på. Hugo tog sig mycket stapplande till badrummet och tyckte att allt snurrade, men kändes pigg och alert i alla fall. Han ville verkligen hem, vilket han oxå skrek och orda om till läkaren. Ryggen är svullen och såret läcker lite. Lite mer omplåstring och en lång vila gjorde att vi faktiskt fick åka hem under sena eftermiddagen. Njutning!



Något livfullare Hugo, kvällen innan operationen.