En riktig kämpe

Vi kämpar på.
Igor följde vi läkarens ordination till punkt och pricka, två timmar på förmiddagen och två på eftermiddagen stod för korsettanvändning. Inte kul, men vi kämpade och tålamodet sätts på prov under denna tid kan jag lova.

Då lillskrutten ska ha den 24 timmar om dygnet innebär det helt logiskt att natten ingår... Inte populärt.

Gråt och tandagnisslan, liten som han är förstår han ändå. Vi fick på den och gick till sängs. Läste saga och sedan tittade jag in i världens olyckligaste ögon... FXn vad ont det gör i mig. Olyckliga och bedjande ögon. Det är nog det värsta som finns. Men vi måste stå emot, för hans bästa, för den framtid som kommer.

Han är en liten kämpe. Somnade ganska snabbt. Vi hörde hur han ojade sig och inte kunde vända sig i sömnen. Vid tio vaknade han och hade jätteont. Vi tog av den. Även det efter läkares ordination. Varje timma är en vunnen timma. Men vi skulle inte strida på natten i början.

Det första han sa imorse var att han inte ville ha korsetten på sig idag. Men det gick bra och utan protest. Ont gjorde det och för att slå ihjäl tid med smärta åkte vi buss runt runt runt i staden... Efter Hugos önskan. 

Så, nu har vi klarat ett av dagens mål, tre timmar på förmiddagen...


Älskade kämpande vackra unge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0