Godmorgon!

Idag är det dags för sjukhusbesök igen. Till Huddinge för besök hos skoliosläkaren. Ingen aning om vad vi ska göra där. Vad besöket än går ut på kan det inte bli så mycket värre än sist.

Nu är det drygt en vecka vi fått leva med vetskapen om att Hugo har cancer. Mycket tankar, oro, tårar och telefonsamtal med läkare har fyllt vår vardag. Det har varit skönt att jobba, att få skingra tankarna. Samtidigt har det varit jobbigt. Ibland blir saker och ting så triviala i jämförelse med annat. Jag inser att det kanske är fyra dagar kvar att jobba innan han ska opereras. Den 17 april, skärtorsdagen, ska tumören försöka tas bort. Så mycket det går. Än vet vi inte ens om det går. Och inte heller i vilken utsträckning. Fruktansvärt läskigt, men samtidigt skönt att få det gjort. Jag vill bara att det ska bort, bort, bort.

Hoppas på något sätt att få vakna en dag och inse att det bara är en dröm. Kommer förmodligen inte ske. 

Hur som, livet rullar på, med en så normal vardag som möjligt. Utåt sett i alla fall. Inte inom oss.

Jag är så ledsen för Hugos skull. Han är en levnadsglad underbar pojke. Han ska liksom andra barn som drabbas inte behöva tillbringa sina dagar på sjukhus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0