Känns nästan förbjudet

Medan killarna i familjen sover sitter jag på lekterapins utegården och njuter sv solen. Underbart, men kan ändå inte låta bli att känna att jag gör något förbjudet... Solen värmer, fåglarna kvittrar och löven rasslar så där skönt som de gör under härliga sommardagar. Allt alldeles perfekt. OM. Om det inte vore för att vi är här, på ett sjukhus. Men om inte om fanns så hade vi aldrig varit här... Hade hundra gånger hellre traskat till jobbet i morse, arbetat och åkt hem och myst med en frisk familj på tomten.


Idag har Hugo ont. Liksom han haft hela natten. Tio minuter i rullstol klarade han. Sedan blev smärtorna outhärdliga. Men vi ger inte upp. Nya tag när han vaknar!


Kommentarer
Postat av: Ullis

Johanna, du får inte ha dåligt samvete för att du sitter i solen en stund!!! För att du ska orka så behöver du ta pauser för att samla krafter som du sen ger till Hugo och hela din familj 💗Ta hand om dig hälsa Mange och pussa Hugo och Moa från mig. De känner inte mig men finns precis hela tiden i mina tankar 💗

2014-05-22 @ 15:36:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0