Igår, efter en dag med både fram-och motgångar lämnade jag och Moa sjukhuset för att åka hem. Ärligt, fan vad skönt det var att komma ut därifrån. Även om personalen är underbar så är det en konstig vardag... Min älskade flicka fick ha sin mamma för sig själv. Lagade mat, åt, en kvällsjogg för mig med Moa bredvid på cykeln ner till sjön. Galen som hon är badade hon ett bra tag. Drog oss hemåt för gemensam dusch och kröp upp i soffan där vi avnjöt två avsnitt av solsidan. Tränade simning imorse. Gissa om det var jobbigt? Flytförmågan helt borta och det kändes som om jag simmade två meter under ytan.