Jaha, det ekar visst tomt här...
Inga inlägg på ett tag. Alldeles tyst. Har inte orkat att uppdaterat. Ärligt har jag varit totalt slut. Ja, typ helt tom. Så kanske vore det på sin plats att försöka sig på lite redogörelser nu. Det får mig i alla fall att tänka klarare. Så nu kör vi...
Igår sjukgymnastbedömning som gick galant, även om han var trött. Även vanlig röntgen genomfördes igår. Vi fick se bilderna. Jag, som lekman, tyckte ena staget såg böjt ut. Om man jämför med tidigare bilder. Kan de böjas? Är det tumörens fel? Snart vet vi. Vill vi ha svaret? Både ja och nej. Gärna om det är positivt i den mening att tumören är helt oförändrad sedan förra magnetröntgen, absolut inte om det visar något annat. Kan lova att magen kommer vara orolig och att vi besöker sjukhuset på darriga ben nästa tisdag. Såklart hoppas vi att vi får höra att de fortsätter som planen nu är, dvs magnetröntgen var sjätte/åttonde vecka, rehab, sjukgymnastbedömning och neurologiska kontroller. Just ja, däremellan ska vi klämma in operationerna av stagen med. Härlig tillvaro, men faktiskt helt ok så länge tumören inte blir mer eländig.
Hugo, ja, min lilla prins. Hur mår han?! Vet ärligt talat inte. Tycker att han blir tröttare och tröttare. Han orkar i sitt tempo ett tag för att sedan totaldäcka. Orkar inte gå så långt, knappt 200 m sedan vill han bli buren eller åka rullstol. Vet inte hur mycket sanning det ligger i det, blir han trött, eller hittar han på?! Varit lite på förskolan och däckar som en säck i soffan i flera timmar efteråt. Äter ingen frukost, men äter sedan dagens mål som han ska.
Tycker fortfarande att huset flyger och känner sig snurrig. Vad står det för?! Snart ny operation av stagen. Hur kommer han må av det? Vad kommer han tycka om att återigen inte få vara på förskolan? Vad visar magnetröntgen som ska göras idag? Snart dags för sövning och dagens undersökning av hjärna och ryggmärg. Blä.
Igår sjukgymnastbedömning som gick galant, även om han var trött. Även vanlig röntgen genomfördes igår. Vi fick se bilderna. Jag, som lekman, tyckte ena staget såg böjt ut. Om man jämför med tidigare bilder. Kan de böjas? Är det tumörens fel? Snart vet vi. Vill vi ha svaret? Både ja och nej. Gärna om det är positivt i den mening att tumören är helt oförändrad sedan förra magnetröntgen, absolut inte om det visar något annat. Kan lova att magen kommer vara orolig och att vi besöker sjukhuset på darriga ben nästa tisdag. Såklart hoppas vi att vi får höra att de fortsätter som planen nu är, dvs magnetröntgen var sjätte/åttonde vecka, rehab, sjukgymnastbedömning och neurologiska kontroller. Just ja, däremellan ska vi klämma in operationerna av stagen med. Härlig tillvaro, men faktiskt helt ok så länge tumören inte blir mer eländig.
Moa, ja, en orolig tjej som gav sig av till skolan imorse. Glad som en lärka senaste veckan, dyster och ledsen sedan igår. Som alltid innan Mr.
Jag, tränar för att nå resultat och kunna prestera på SM. Men oxå för att rensa mina tankar. Tankar på min tillvaro och framför allt på hur jag för sjutton gubbar ska kunna jobba som en normal människa utifrån de förutsättningar jag har. Fan, det går liksom inte riktigt. Två timmar, vad ska jag göra den tiden? Samtidigt som jag vill att Hugo ska få en dräglig tid hemma som inte bara består i att sova så vill jag jobba mer. Men på vems bekostnad? Vem tackar mig för satt jag gör det? Inte mina barn i alla fall. Och så sjukt stressande. Kan inte beskriva det med ord. Men jag VILL jobba, jag VILL. Men hur? Fuck cancer. Ska det vara så här jämt? Inte riktigt vad man tänker sig. Och ibland slås jag av tanken att jag är så sjukt rädd för ett liv utan Hugo. Även om jag skjuter bort dem och tror och hoppas att allt är bra så vet jag innerst inne att tanken är befogad.
Vi, familjen, har haft en underbar vecka i Turkiet. Tack min stora dag! Mer om det sedan. Nu ska nålen sättas och snart ska Hugo sova. Sedan ska vi äta wienerbröd, som alltid efter en sövning!
Kommentarer
Trackback
