Oron gnager igen
Vi fikar alla olika... Men han var med och fick sin macka i alla fall!
Åh nej, lilla gubben! Så får det ju inte va, vad ledsen jag blir. Hoppas det blir mycket bättre efter ett par lugna dagar och en natt nära mamma. Vet precis vad du menar med mammakoll!
Själv kom jag äntligen ut på en runda med min brutna tå. Kort men så skönt att springa! Tänker på er och hoppas det blir bättre snart. Kram!
Tänker på er!
Skickar lite krigarglöd & sol från sagoön, nya arbetsuppgifter är alltid spännande & utmanande :) kram
Skickar lite krigarglöd & sol från sagoön, nya arbetsuppgifter är alltid spännande & utmanande :) kram
Hej. Du och jag har mycket gemensamt. Kanske har vi träffats vid simtävlingar? Jag simmar också fast i åldersgruppen ovan dig. Tyvärr har vi också en sak till gemensamt, en son med cancer. Min älskade kille Isaac finns inte längre med oss. Han förlorade sin kamp mot denna djävla skitsjukdom för snart två år sedan den 10 september 2013. Han blev 6 år 1 månad och 24 dagar gammal och kämpade i 18 månader mot en mycket ovanlig och extremt aggressiv variant av Wilms tumör.
Jag har simmat sedan jag var tre år gammal och simningen har varit min räddning före, under och efter Isaacs sjukdom. Sorgen är obeskrivligt svår och ibland fungerar man inte alls. Få förstår hur det är att ha ett barn med cancer och leva igenom all denna oro, sorg, all denna tid på sjukhus och det faktum att man inte längre bestämmer något i en eget liv. Allt cirkulerar runt ens barn och dennes mående. Man önskar mer än något annat att man hade ett magiskt trollspö och kunde ta bort sjukdomen och ta tillbaka livet före. Jag ville bara skriva och säga att jag förstår och att du gärna får skriva om du känner att du vill prata med någon.
Mvh Camilla
