Rymning

Jag har rymt! Packade två väskor och  tog barnen med mig till en plats i solen. Visst solen skiner hemma med, men på en ö i Medelhavet, Mallis, skiner den varmare och vi är långt från sjukhusetets väggar och blå-vita kuvert. En plats att skjuta cancern ifrån sig, även om det bara är till 'låns'. Efter ok från läkare bokade vi lite snabbt en v i detta paradis! Saknar min andra hälft så att det gör ont, men inser möt jag ser på barnen att det är värt det. Moa slappnar av, vet att vi inte måste ta oss till sjukhus rätt som det är eller gå på planerade kontroller. Låter kanske inte så märkvärdigt, men i det kaos vi lever i är det stort! Fatta, vi kom iväg! Om nio dagar är vi åter på sjukhus. Kontraster.

Men nu njuter vi! Inte är det sämre av att bästa familjen C är här😘!

Var framme vid hotellet kl ett i natt. Vilka barn jag har. Inte en klagan och så 'duktiga'! Vi somnade ganska omgående utan att ha undersökt vare sig utsikt eller läge.

Inte helt fel att vakna upp till detta då:

Avnjöt en underbar frukost direkt intill strandpromenad och med havet utanför

Moa har träffat en kompis som till hennes stora glädje simmar, älskar att bada, resa och leka, har likadan bikini och fyller tio i december... Och lika är de. Tvillingsjäl?! Medan hon leker har Hugo somnat

Och jag njuter av en öl!

Ingen stress, ingen träning, inget cancerbesök, bara vara här och nu! Med mina ❤️! Laddar om för att ta mig igenom kommande fyra veckor och vill inte kännas vid dem. Men nu är jag här och ska njuta till fullo av det!

Mr Right, Love u, miss u❤️.

Låter helt underbart bra gjort det gäller att skapa balans i allt kaos! Kram på er

Åh vad glad jag blir för er skull, härligt! Och vad duktig du är som fixar att åka själv!! Njut i stunden, det är den som finns nu. Stor kram!

Hej! Jag hittade din blogg igår kväll. Vi måste ha varit inlagda samtidigt på Q82, men jag kommer inte ihåg att jag sett dig. Min 7-årige son Samuel (nu 8 år) fick en blödning i sin ryggmärg (C4-C6) i slutet på november förra året. Blödningen orsakades av ett s.k. kavernom, vilket de kallar en godartad tumör. Efter en vecka på intensiven var han sedan inlagd på Q82 fram till slutet av januari. Blödningen gjorde Samuel helt förlamad från bröstet ned, i fingrar och triceps på mindre än ett dygn. Jag känner igen så mycket av det du skriver om hur det fungerar på Astrid Lindgren. Känner igen en massa annat också. Hur livet ändras på en sekund, möte med en massa läkare i ett rum, ett storasyskon som ska klara sig (i vårt fall en storebror), försök att planera en vardag, oro, glädje mm.mm. Samuel började få tillbaka funktion i januari och vi var missnöjda med rehabiliteringen i Sverige. Så Samuel har tillbringat 4 månader på ett sjukhus i USA. Jag och Samuel är där just nu. Numera har Samuel fått tillbaka funktion i vänster hand, båda triceps och har så pass mycket funktion i benen att han delvis kan gå med kryckor. Tror jag kände mig lite ensam igår kväll och sökte lite på bloggar för att hitta någon i liknande situation. Har sedan igår kväll försökt läsa hela er historia med Hugo. Du har verkligen två jättefina barn! Skulle gärna komma i kontakt med dig om det känns ok för dig. Ser du min mejladress till kommentaren? Många kramar!

Å va härligt ❤️ Njut och mys och ladda batterierna ❤️

Hej, vad härligt att ni får njuta av livets goda ting:)/Mvh Madde