Är man förälder till ett barn med cancer vet man antagligen vad då kallade Cancerbonusar är. Ett ord vi helst hade sluppit, men som vi ändå är oerhört tacksamma att få ta del av. Under det gångna året har vi fått äran att medverka och njuta av små stunder av oerhörd glädje. Syskonstödjaren är en stor del i detta som med glädje och engagemang ser till att syskon får en stund bara för att vara sig själva, utan tanke på cancer eller sitt sjuka syskon. Ett tillfälle att verkligen bara ha kul! Ofta handlar det om roliga aktiviteter. Och kanske sånt som vi helt enkelt inte alltid har möjlighet att göra på grund av det sjuka barnet. Saker vi annars hade gjort. Om inte cancern kom in i vårt liv.
För stunden kan detta låta och verka som rena rama lyxlivet. Men något dom är helt säkert, jag hade med glädje varit utan alla, precis alla, dessa cancerbonusar, om jag bara kunde få ha ett friskt barn. Hade med glädje gått till jobbet imorse och längtar efter fredag eftermiddag och pool. Istället sitter jag här och försöker njuta av stunden. I väntan på läkarsamtal, kontroller, fler tider för läkarbesök och en ständig oro över hur hans framtid kommer bli. Veckan har han brottats med en stor trötthet och det är nog första dagen idag som han själv vill vara ute och inte ligga i soffan. Då är det lätt att glömma. Glömma och förtränga hur sjuk han faktiskt är.