Som bekant var vi i fredags på sjukhuset hela dagen. Verkligen hela dagen. Men. Det var en bra dag där. Alla läkare vi träffade under dagen hade koll på läget. De visste var Hugo befann sig. De visste symptom, vad som hänt, VARFÖR han var där. Vad som skulle göras och gås igenom. För första gången kändes det som att det var ett team kring honom som var väl insatta i hans mående.  Under dagen fick jag detta i min hand:
Kan ju bara hoppas att detta inom en snar framtid blir sant och att det är genomförbart för alla de barn som är i behov av det. Det skulle underlätta så mycket! Att inte varenda gång behöva dra HELA sjukdomsförloppet för IDELIGEN nya läkare som inte har en aning. Att kunna starta där senaste besöket avslutades. Att inte behöva sitta på akuten 10 timmar. Att det finns en samlad bild. Vi lär ju få se, för vår tid åå sjukhus är då rakt inte slut. Där lär vi få tillbringa lika mycket tid som vi gjort om inte mer. Det har ändå bara gått ett år och Hugo vill vi ha kvar i minst 90 år till!