Vilket härligt pass. Och jag har övervunnit min rädsla för öppet vatten. Visst resoekten finns fortfarande, men nu njuter jag av att glida (kämpa för livet) fram i vattnet. Långa sträckor i kvällssolen och naturen tätt inpå. Våtdräkten passade även i år. Alltid rädsla för att den ska vara trasig eller helt enkelt inte passa då kroppsformen kan ändras en del på ett år😉. Sitter som en smäck. Dock än så länge mycket ovant att simma i. Axlarna tar stryk då det är stor skillnad mot utan dräkt. En vanesak helt enkelt. Nu har jag avverkat två pass och flera flera återstår. Tänk om känslan och formen sedan förra året satt i, det hade ju varit perfekt. Min teknik är ändrad, för att passa distanssimning bättre. Snart är det ett år sedan SM-guldet i öppet vatten bärgades. Hade gärna velat försvara det, vilket just nu verkar bli svårt då vi just den dagen är på sjukhus. Men vem vet. Kanske. Det rycker lite i mig att i alls fall få försöka...
Nöjd efter ett Swim-run pass igår tillsammans med min blivande lagkamrat på amfibiemannen. 1 1/2 timme höll vi på, ömsom sprang och ömsom simmandes. Folk som möter oss springandes i våtdräkt och badmössa måste ju tro att vi är totalt galna. Vilket vi i och för sig är...