1 år. 12 månader. 365 dagar. Exakt så länge har vi idag levt med vetskapen om hur odrägligt livet kan vara. Inte en sekund utan en tanke på hur livet snabbt kan ändras. Hur kan man 'fira' detta? Jo men vi firar detta med akutbesök. På samma ställe där vi för ett år sedan fick beskedet. Det värsta besked en förälder kan få. 
Inte bästa dagen. Hade massor av jobb på agendan. Men ingen dag är väl egentligen bättre än någon annan. Men denna var inte uppskattad att tillbringa på sjukhuset. Hugo hade sett fram mot en dag med farfar och bonusfarmor på polismuseet ochblunch i Kaknästornet. Men det får bli en annan dag. Idag inser han själv att det inte går. Så vi krigar vidare!