Sövningen varade runt fyra timmar... Galet. Det brukar vara två timmar. Att sitta där och se hur minut för minut passerar och ingen som ringer för att säga att det är klart... Tortyr. Men fyra timmar för en MR. Ja ja. Många tankar hinner snurra i huvudet. Tillslut ser jag narkosläkare och narkossköterska komma med min prins. Som i och för sig fortfarande sover. Men vad gör det? Äntligen får jag klappa, snosa och bara vara i samma lilla rum igen. Den känslan är alltid lika underbar som den känslan att se sitt barn sövas och sedan lämna är hemsk. 

Förklaringen till att det tog lång tid var delvis att maskinen varit svårstartad och även att de fått använda tuben i halsen på Hugo för att han skulle sova tillräckligt djupt?! Lite konstigt de inte brukar använda den vid enbart Mr utan det har gjorts vid operationerna. Hur som jag godtog förklaringarna idag och fick även finna mig i att Hugo fick vänta ytterligare två timmar från att han vaknade tills han fick dricka. Att förklara detta för en törstig femåring som håller på att törsta ihjäl är inte lätt...

Hem och laga mat äta diska och tampas med en tvär minitonåring.

Får man sova snart...

Jag strejkar snart. Det är bara det att det inte hjälper. Så jag krigar på och biter ihop. Laddar för en dag med planering med jobbet imorgon. Som jag längtar.

 

Bam.