Kan man sticka huvudet i sanden?
Hjälper det? Går det att dra en filt över sig och stanna tiden här och nu?
Antagligen inte.
Och även om man gör det för en sekund väcks man åter till verkligheten och det plågsamma.
Precis kommit in i jobb med många bollar i luften, fått struktur i den onormaliserande vardagen med jobb, sjukhus, skola, dagis, träning. Vi trodde det skulle hålla i alla fall några veckor till.
Men inte. Såklart.
Efter förra veckans röntgenundersökningar inför kommande operation fick jag igår ett oväntat samtal.
Hugo ska opereras i nästa v. Akuttid. På onsdag. Magnetröntgen i narkos på tisdagen för att köras vidare från onkolog till ortoped avdelningen under kvällen. Och opereras på onsdag morgon.
Bam. Där kom slaget. Bara att börja förbereda allt. Tänka på logistik, jobb, skola för Moa, själva sjukhusvistelsen osv.
Så nu tar vi sikte på det. Siktet inställt på vab i veckor framöver. Att förbereda barnen inför vad som sker. Eftersom de varit med ett par gånger tidigare vet de vad som väntar. Sjukhus. Smärta. Flackande hit och dit. Oro. Läkarbesök.
Men är det detta som behövs så gör vi det. Så klart. Vi var bara inte riktigt förberedda på detta just exakt nu.
Nu kör vi! Fight!
💪🏻🙏🏻😁🔫
Kommentarer
Postat av: Fam carstad
😘 all vår styrka pch kärlek till er alla❤️ och du vet att du kan säga när som om vi kan hjälpa på någe sätt😍 Kramisar
Svar:
Joseharaton
Postat av: Carina
Tänker på er. Har följt din blogg ett tag och förundras över hur fantastisk mamma du verkar vara. Gör verkligen allt för att dina barn ska må så bra det bara är möjligt.
Livet är inte rättvist, det har ni verkligen fått erfara.
Hoppas o tror att nästa vecka går bra! Lycka till.
Svar:
Joseharaton
Postat av: Åsa
Heja på och kämpa på! Lycka till i veckan, tänker på er!
Trackback
