Bli. Pigg. Nu.

Nu börjar jag faktiskt bli orolig. Ordentligt orolig. Vad är det som händer?! Dag ut och dag in. I över en vecka har detta pågått nu.

Feber, orkeslös, trött, sover, obehag i ryggen, matvägran. Otaliga samtal till läkare och tider för alla undersökningar dimper in. Liksom sist tar de över vår annars relativt normala vardag. In och ut på olika sjukhus. Samtal hit och dit. Men trots det ingen förbättring.

Dricker massor av vatten, vilket oxå är det enda han vill ha. Det annars så glada bullmonstret vill inte ens smaka på en bulle. Inte ens favoriten singoalla-kakor funkar. Inte köttbullar som Karlsson brukar äta, inte Mc Donalds, nej ingenting passerar över hans läppar förutom vatten. Febern fortfarande riktigt hög till och från. Vill bara ligga i sängen, helst våran och helst ska den vara obäddad, eller i soffan och kolla på film. Vet liksom inte riktigt vad vi kan höra just nu. 

Mia är utom sig av oro. Igår berättade hon hur hon blir ledsen och tårögd i skolan för att hon är orolig över Hugo eftersom han vara ligger hela tiden. Det är klart att även hon ser denna förändring hos honom. Hon ser att han inte orkar, inte äter, inte leker. Hon ser hans tallrik stå orörd, liksom hans leksaker är orörda vilka annars brukar invadera varenda liten yta i huset. Hon är utom sig av oro. Vi med. Trots det försöker vi fortsätta med en så normal vardag som möjligt. Det normala som består av jobb, skola, träningar, kompisar osv. Allt för att vardagen inte ska rubbas ur sina gängor. För mycket.

Jag vill inte ha det så här. Jag vill kunna koncentrera mig på mitt nya jobb till hundra procent. Vill att vardagen ska flyta på. Vill att vi ska kunna göra det vi planerat. 

Men framför allt vill jag att Hugo ska få må bra. Och Moa med. Slippa våndas och gå igenom detta.

Som jag sagt förrut;

FUCK JXVLA SKIT CANCER

Ingen ska behöva genomgå detta.

Imorgon bär det av till Huddinge. Heeeela dagen. Inte nästgårds och inte utan rusningstrafik. 

Vi ångar på. Vi gör det bästa vi kan. Vi känner oss lite normala i vår inte normala vardag men som blivit normal.

All styrka!! Jävla canser, ta hand om varandra!

Det är så märkligt, ser dig på jobbet vi pratar och den finns där vetskapen men den syns inte, jag möter dig Johanna min kollega som är bäst på på superpepp, och du vet att vi alla vet, fuck djävla skit cancer, nästa lopp jag springer ska jag springa för Hugo, jag ska kämpa och tänka att den energin jag ger, ger jag till honom & till er, till fina bästa storasyster Moa, hoppas innerligt att Hugo hoppar upp & leker och ler så där med en spjuverblick som jag såg att han hade, kram <3

Det är så märkligt, ser dig på jobbet vi pratar och den finns där vetskapen men den syns inte, jag möter dig Johanna min kollega som är bäst på på superpepp, och du vet att vi alla vet, fuck djävla skit cancer, nästa lopp jag springer ska jag springa för Hugo, jag ska kämpa och tänka att den energin jag ger, ger jag till honom & till er, till fina bästa storasyster Moa, hoppas innerligt att Hugo hoppar upp & leker och ler så där med en spjuverblick som jag såg att han hade, kram <3

Det är så märkligt, ser dig på jobbet vi pratar och den finns där vetskapen men den syns inte, jag möter dig Johanna min kollega som är bäst på på superpepp, och du vet att vi alla vet, fuck djävla skit cancer, nästa lopp jag springer ska jag springa för Hugo, jag ska kämpa och tänka att den energin jag ger, ger jag till honom & till er, till fina bästa storasyster Moa, hoppas innerligt att Hugo hoppar upp & leker och ler så där med en spjuverblick som jag såg att han hade, kram <3

Vill bara säga att jag tänker på er och håller tummen att han snart mår bättre igen!! Kram!!!