En riktig regntung dag har passerat. Fast jag tycker allt att det är lite mysigt!
Startade dagen med en löptur i riktigt spöregn. Bekommer mig inte så mycket att springa i regn. Tycker mest att det kan vara precis lika skönt och underbart som en solig sommarmorgon. Nog kändes det som höst i alla fall. Kutade på och avslutade med 30 minuter arm- och magstyrka.
Innan hade vi avnjutit en mysig frukost med tända ljus. Ljusen fortsatte lysa i stort sett hela dagen. Under tiden hann vi kika på lite möbler som kan tänkas passa i uterummet, nu är det lite kalt där
Blir nog bra när det är klart!
Hugo ville baka. Så klart. Rulltårta skulle det bli. Han som annars brukar vara så delaktig och i stort sett baka helt själv, drog fram stolen och gick sedan och la sig igen. Orkade inte slicka vispar eller smaka på smeten... Rulltårtan blev iaf klar, men ingen ville äta... Bakade lite till, perfekt till kollegorna imorgon!
Handlade.
Lagade mat.
Allt medan min parvel låg i sängen.
Familjen samlad och god middag serverades.
Mumma! Tror Hugo fick i sig typ... Två pommes... Och en rulltårtsskiva.
Sedan fick vi för oss att bada. Mitt i regnet. Riktigt mysigt. Vilket sedan avslutades med bastu och saga.
Trots dagarna som passerat senaste tiden med besök på ALB, akuten hemma vid och hemma omvartannat fick vi ihop en dag hemma idag.
Fredagen var kaosartad. Besök på ALB, ögonkontroll (som visade lika som sist med enbart en förändring att han ser bättre med ett öga i taget än med båda samtidigt). På väg hem får han återigen (hände både onsdag och torsdag) ont i nacke/huvud och kräks från ingenstans. Resulterade i telefonsamtal till onkologavdelningen som rådde oss att bums åka till akuten. Väl där anser de att vi kan åka hem då det är mycket folk och skulle ta lång tid. Ja ha men nu har hans läkare sagt att vi måste kolla upp honom. Nä, ingen ide säger de, kanske imorgon om han inte är bättre. Han hade 40.3 i feber då vi stod där. Blev nog lite ställd men vi packade in oss i bilen och gav oss av hemåt. Då slår det mig;
'Men vad gjorde jag?! Åkte jag hem?! Vågar jag det?! De på ALB sa att vi måste kolla upp det'... Väl hemma ringer vi ALB som blir skogstokiga på akuten och typ på mig som åkte hem utan att protestera... Säger de att han ska kollas upp måste det göras. Japp. Läkaren från ALB ringer akuten och vi packar in oss i bilen igen... Gah. Så tröttsamt.
Avlöste varandra. Och blir sedan hemskickade mitt i natten. Ingen vet ännu varför han har ont och kräks. Febern kanske beror på virus... Idag ringde onkologen igen. För att kolla hur han mådde. Och fortfarande är det ju så klart inte så bra att han har ont och rätt som det är kräks. MR ska göras då febern är borta. Mest troligt är att det blir för tufft för honom på förskolan och att han typ blir så slut av den tid han är där vilket resulterar i trötthet och smärta, men att febern är antingen vanlig virusfeber eller kroppens sätt att säga stopp. Det ska utredas vidare.
Igår var han piggare än vad han varit idag. Så deras teori verkar stämma med tanke på att han går var och firade finaste kusinen som blivit tonåring!!!
Ja ja, jag vet varken ut eller in.
För att rensa tankarna och få dem sorterade i 'rätt fack' fungerar träningen som en räddare! Igår blev det trappintervaller med påföljande simning. Shit vilket bra pass det var! Och trapporna var någon form av nära-döden-upplevelse
Jag och Moa tillbringade eftermiddagen och kvällen i Tumba, med seriesim. Kul, och vilka duktiga simmare klubben har! Plus i kanten till Moa som persade på 25 fj och tog segern trots att hon är ett år yngre än de hon simmar mot. Vi fick se många personliga rekord och fina simningar!!!
Mopsträning...
