Allt man kan önska sig - cancerforskningen går framåt



Mor och dotter där och då. En solig lördag, 16 augusti 2014. Lyckan var total. Jag har verkligen allt jag kan önska mig. En härlig familj, hus, hem, jobb, träning, en tillvaron som jag trivs med. MEN, jag har allt jag vill ha i mitt liv, utom cancern som boat in sig hos mitt ena barn. Hur ska vi bli av med den? Vad vi vet nu, så går det inte. Vi fick 7,5 år av läkarna. Genomsnittlig överlevnad efter diagnos vid denna typ av cancer. Två år har gått. 5,5 kvar. Vi vet att han är ett mirakel på alla sätt och vis. Enligt läkarna både fysiskt, psykiskt och medicinskt! Hoppas han är en av de som överlever trots att tumören fortfarande är stor och innästlad i nerver och hjärnvävnad. Ett ännu större mirakel än vad han redan är. 

Vi försöker leva varje dag så normalt som möjligt. Vi är av den åsikten att det är det bästa för alla, att just se att vardagen rullar på, saker och ting, så som jobb, skola, aktiviteter, hus och hem måste fortfarande skötas. Drivkraften finns kvar, att vilja, att blicka framåt, att inte ge upp. Även fast vi vet att tumören växer och kommer när vi som minst anar det bli mer och mer aktiv. Fram tills dess lever vi i vår nya normala vardag, precis som inget hade hänt. Men vi har blivit mer tacksamma för det lilla. Det lilla livet ger här och nu. Och oxå bättre på att ta tillvara på tiden. Att göra saker som får oss att må bra. Att se glädjen i att vakna varje morgon till en ny dag. Även om det första som fortfarande passerar genom tankebanan är att vi har en son med hjärntumör. En som inte går att operera bort för att det är för riskabelt. 

Ibland kan jag undra hur livet sett ut om vi inte hamnat mitt i denna sjuka värd. Vad hade vi gjort då? Hade vi gjort megakarriär? Hade vi prioriterat annorlunda? Hade vi lunkat på i ett inrutat spår? Hade vi sett det lilla som gör livet värt att leva? Frågor som vi aldrig kommer att få svar på. Och inget att grubbla på. Inget att vara bitter på. Vi är inte bittra. Vårt liv har berikats på ett litet annorlunda sätt än vad vi kanske trodde för två år sedan. Vi lever med akuta tvärvändningar, vilket aldrig blir uttjatat, vi lever mer här och nu, är lyckliga för det lilla, men vi lever oxå med känslan av att vår son bara är oss till låns. En känsla som är hemsk. Vi sätter vårt hopp till forskningen, barncancerfonden gör ett fantastiskt jobb. Var med du oxå och bidra till att utrota barncancer. Inget barn ska behöva mista livet i förtid genom att drabbas av cancer. Bli månadgivare eller sätt in en slant på Hugos fond 'Vår kämpe hugo' där pengarna oavkortat går till forskning kring barncancer. Gör det istället för att köpa godis. Godis innehåller liksom en hel del annat socker som cancercellerna älskar. Socker är inte bra överhuvudtaget, men absolut farligt för barn, och andra, med cancerdiagnos. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0