Har påbörjat många inlägg, men vet inte tiktigt hur jag ska formulera mig. Det i sig har gjort att jag inte kommit igenom hela texten, inte kunnat få ordning på tankar fullt ut. Inte hittat en bra och vettig formulering. Ja, helt enkelt struntat i att skriva. Så ska nu ta och göra ett seriöst försök.
Han är också ett medicinskt mirakel. Han borde inte kunna gå. Borde överhuvudtaget inte ha de funktioner han har. I deras ögon borde han suttit i rullstol, men det gör han inte. Han är en välfungerande liten kille som trots sin tumör, operation, skolios faktiskt fungerar rent motoriskt. Han saknar i stort sett inte någon funktion just nu. Sedan så kan man inte blunda för den stora påverkan tumören medför. En påverkan som just nu främst visar sig i trötthet, orkeslöshet, smärta och känselbortfall. Som de sa, hn är en enastående liten kille som kämpar och helst inte visar att han är trött innan det inte går att hålla emot. Just nu är han för liten att reglera detta själv. Förmodligen kommer han så småningom lära sig vila på ett sätt som får honom att orka  och disponera sina krafter. Ett inte helt enkelt moment just nu. De är ganska överrens om att han inte gnäller i första taget. Han har påverkan i blåsregleringen och som sagt känsel och balans.